Regnet hotar bryta igenom när som helst, diset hänger tungt över filmteamet som jobbar med den nya långfilmen "Sebbe". Idag liksom flera andra dagar är man ute på location.
Filmen handar om Sebbe, 15 år som är på väg in i vuxenlivet. Det är ingen enkel resa för Sebbe som ofta får balansera på en skör tråd mellan alla krav, förväntningar och egna föreställningar.
Filmteamet befinner sig under hela inspelningsperioden i Göteborg. Idag i utkanten av Göteborg, i Kärra. De scener som man jobbar med idag utspelar sig på den gigantiska Angeredsbron. Sebbe, som också heter Sebbe, Sebastian Hiort af Ornäs, i verkliga livet, åker cykel med liten hjälpmotor över bron.
-Det har gått bra, vi är nu inne på åttonde inspelningsdagen och det går fint – än så länge säger Babak Najafi, regissör till Sebbe. Vi har totalt 40 inspelningsdagar, normalt har man mellan 30-35 dagar, men jag har tjatat lite extra på producenten så vi fick några dagar till, skrattar Babak. Men det är bra, det behövs.
Nästa scen som ska tas är när Sebbe ska titta ned mot vattnet från bron. Bron är hög, riktigt hög, säkert 60 meter, och det är omöjligt att stå i vattnet och filma uppåt – därför får det bli som vanligt i filmsammanhang. Lite fusk. Inspelningsteamet ska placera sig nere vid ena brofästet och filma upp mot räcket där Sebbe ska luta sig över och stirra ned i vattnet. Det är bara ett problem. Det växer fullt med träd nere vid brofästet och eftersom det ska se ut som om man filmar nerifrån från mitten av bron kan det ju inte hänga grenar in i bild. Scenograf Gilles Balabaud har en lösning, attributören Lousie Drake är med på noterna en kort stund senare är problemet löst. 
Samtidigt är resten av teamet som just klarat av scenen med cykelåkningen över bron tillbaka. Allt har gått bra. Kameran plockas loss från fyrhjulingen som den suttit på och regissör och scripta kliver ned från släpvagnen som varit kopplad bakom fyrhjulingen.
-Vi måste byta kort, säger fotografen Simon Pramsten. Loggaren Hanna Rydström tar minneskortet med det inspelade materialet och laddar över det till en hårddisk man har med direkt på inspelningsplatsen inne i en av hyrbilarna. Den här filmen är ännu en i raden som övergivit 35mm-filmen. Man jobbar istället med kamerasystemet Red som är helt digitalt.
Inför nästa scen krävs det lite omriggning. Det är dags att byta objektiv på kameran och C-foto Maria Evelius och B-foto Mimmo Hildén hjälps åt för att göra kameran redo. Babak instruerar Sebbe och går igenom upplägget och känslan han ska leverera i nästa scen.
Alla står redan på sina positioner när inspelningsledaren Emma Hallin ropar ut sina instruktioner. Sen kommer ett;
-Tystnad! Tagning!
Det är helt tyst, Sebbe hänger över broräcket och ser uppgiven ut. Babak Najafi och scriptan Christina Braun sitter på marken upp på cykelbanan på bron. De har en jacka över huvudet för att kunna se bilden i den batteridrivna monitorn. Den första tagningen är klar och Babak Najafi tittar fram under jackan, går fram till Sebbe och ger honom några korta instruktioner. Tillbaka under jackan igen. Tystnad, tagning. 
Sebbe gör om samma sak igen, men denna gång hänger han först ned ena armen och sedan den andra. Han tittar ned i vattnet, tittar upp och sedan går han sin väg. Babak bestämmer att scenen ska tas en gång till. Sebbe sätter sig ned och vilar. Man märker att det är en ansträngning varje gång. Han pustar en stund och sedan är det dags igen. Efter ett par tagningar till och när Babak har kollat på klippen i playback-monitorn är han nöjd.
Inspelningsledaren Emma samlar teamet runt fikabordet som står uppdukat vid sidan av cykelbanan.
- Vi tar lunchen lite tidigare och fortsätter sen med scenen med cykeln.
Teamet packar in sig i sina bilar och åker till den hägrande lunchen. Alla åker med utom platscehfen Jan som vaktar bilar och utrustning. Han äter lunchen senare i en hämtad låda.
Nästa scen ska tas ute på bron. Men nu börjar det likna skarpt läge. Sebbe befinner sig mitt på bron, rakt över vattnet. Samma scen som förut tas nu med andra inställningar. Fotograf Simon hänger kameran i specialställning som vilar på axeln och midjan, en typ av budget-stedycam som gör att rörelserna blir lugna och mjuka. Kameran rör sig runtomkring Sebbe som hänger med armarna över broräcket. Han stirrar tomt framför sig. Scenen tas flera gånger, det blåser och är kallt uppe på bron.
Sebbe är klädd i mjukisbrallor, luvtröja och en sportjacka och önskar säkert han haft lite mer kläder på sig.
För Babak Najafi är det premiär som långfilmsregissör. Senast har han jobbat med den uppmärksammade kortfilmen Elixir.
-Ja… det var en svår fråga… alltså skillnaden på att göra kort och långfilm… När jag läste manuset och det jag vill berätta… ja, jag ser det lite som att skriva en låt, att man har en massa delar som hänger ihop men det gäller att sätta ihop det till en helhet, det är det som är utmaningen. När vi gjorde vår senaste kortfilm så var den ju mycket idébaserad. Vi hade en idé och det var den vi gjorde filmen på. Nu handlar det om en historia och inte bara en idé, säger Babak Najafi, regissör till Sebbe. Det är mycket mer komplicerat, att hitta en väg… det är det som är det svåra.
-Tack! säger inspelningsledaren Emma i walkie-talkiesystemet som de flesta på inspelningsplatsen bär med sig.
Tacket hörs också ned till båten som ligger förtöjd ett sextiotal meter nedanför i vattnet. Båtföraren och experten på filmning vid vatten, Kalle Persson och en dykaren är redo att gripa in. Dykaren tar på sig utrustningen, blåser in lite luft i torrdräkten och går ned i vattnet. I och för sig har solen brutit igenom molnen och värmer lite grann, men Göta älv är inte särskilt inbjudande ändå i den tidiga våren.
Åter dags för förflyttning. Teamet packar in sig i bilarna igen. På väg till nästa scen åker man en stund parallellt med E6 på en gammal grusväg till brofästet närmast vattnet. Det är en bit att gå och mycket utrustning ska på plats. A-ljudet Niclas Mertis och b-ljudet Robert Leib är först på plats. Kollar ljudet och konstaterar att ljudet från E6:an är nästan helt försvunnet, medans däremot ljudet från trafiken på E45 blandas med försiktigt vårfågelkvitter, sjöbris och vattenkluckande.
Fotografen och Babak Najafi resonerar kring vilket objektiv man ska välja. Babak kollar i sin speciallins och kommer överens med fotografen Simon om att en 85:a blir bäst.
-Vi har jobbat ihop ända sedan vi gick på DI, säger Babak Najafi. Så det börjar bli lång tid nu, tolv år är det nog… säger Babak Najafi.
Snart är resten av teamet på plats. Den här scenen ska tas med två kameror. Inget får gå fel, det är en nyckelscen i filmen. Babak, tar den ena kameran. Man repar ett par gånger, en testagning och sen ytterligare två innan Babak säger tack. Det hörs lite dämpade glädjeuttryck ”det här blev bra”. Och sen är det slut för idag. Nu återstår bara 32 dagars inspelning…
text och foto: Michael Malmborg
