Även om jag inte bloggar här längre så tänkte jag ändå berätta att Iris och jag nu gjort tävingspremiär i lydnadsklass 1. Det var precis så roligt som jag hade tänkt mig att det skulle vara! Nu vill jag tävla mera!

Hur det gick får ni läsa här!

I dag har vi tagit det lugnt. Det var en sån dag bara. Jag fotade min lilla Lina när hon låg och vilade. Ställde mig på en stol för att fota henne ovanifrån. Det gjorde fröken Lina lite orolig och hon ville hellre gå än att posera. Med löfte om en godbit stannade hon dock snällt kvar så jag kunde ta några bilder.
När jag kollade på bilderna så såg jag att det syns tydligt att Lina inte längre bara är grå om nosen. De gråa hårstråna har flyttat till hennes bruna ögonprickar också! (Ja, vad heter det?)

Så himla gammal är hon faktiskt inte! Men det verkar som jag snart har en hund som inte längre är black and tan utan snarare black and grey.

När jag loggade in på min blogg i dag så märkte jag att andra MyOpera-bloggare varit inne och kikat, såna som bor i länder långt bort och inte har dobermann alltså! Det hör ju inte till vanligheterna så jag kollade på MyOperas community och mycket riktigt; där fanns det ett tips om min blogg under rubriken Jätteroligt så klart men roligast är att de under rubriken "Dogs gone wild" hänvisar till inlägget om prova-på-träningen i går! Vi var ju inte vilda, vi tränade ju för fulla muggar och var superseriösa, haha!

Då är dagens inlägg mer wild för Iris har fått en röd frisbee och hennes nya hobby är att springa efter den, hoppa högt och försöka fånga den i luften.

Roligt att fota. Ibland misslyckas hon med att fånga den och då blev det ännu roligare bilder. Här nedan är en och samma miss som jag snabb-photshoppat ihop. Jag gillar hennes grodpose i luften där efter att hon missat att ta den och bilden efter där hon fortfarande har koll på i frisbeen i ögonvrån på väg ner igen.
Tur att jag bara betalade en tia eller vad det var för den röda lilla flygaren. Iris fick den i går och i dag har den förlorat sina aerodynamiska egenskaper och sjunger helt klart på sista refrängen.

Lägger till en bild på två fokuserade typer. Iris som väntar på att frisbeen ska flyga och jag som fokuserar på ett kast värt ett OS-guld!

Olika saker här i världen gör olika människor lyckliga.

I dag konstaterade jag att jag blev lycklig av det faktum att jag numera har en dygnet-runt-ruta ute på tomten. Inklusive en liten targetplatta som pricken över i. Varje gång vi är ute så frågar jag Iris om hon ser rutan för att sedan skicka henne till den från alla fyra håll.

Hon har nu slutat runda en kon för att ta sig in i rutan och fokus är direkt mot mitten och targetplattan.
Vacker vy från sovrumsfönstret, uppmätt ruta 3 x 3 m.
Kikade lite på LaBKs hemsida och såg att det var öppen träning nu på kvällen. Var ju givetvis tvungen att åka dit och kolla in det hela.

Sist jag var där var parkeringen tom, nu var det så mycket bilar där att jag fick parkera utanför själva parkeringen upp mellan några tallar. Iris och jag gick lika förväntansfulla ner mot träningsplanen och där var smockfullt med folk! Hundar sprang kors och tvärs på inkallningar, det hoppades över 3-4 hinder, några körde ett sittande i grupp.

Jag korsade planen och försökte hamna så långt bort från alla som möjligt. Började träna lite linförighet och märkte snart att Iris inte brydde sig om alla andra som var där. Det var tydligen bara jag som reagerade på störningen.

Eftersom det så bra jobbade vi oss upp över planen igen och fortfarande var Iris mest intresserad av mig. Körde lite inkallningar på håll på slutet när jag såg en man kom gåendes mot oss. Iris kände sig tvungen att säga voff men sen var hon tyst. Han presenterade sig och sa att det var kul att se en dobermann på klubben för ovanlighetens skull. Han fortsatte sedan att berätta om klubben, välkomna oss, tipsa om träningstävlingar och lite annat smått och gott. När jag sa att vi skulle försöka oss på lydnadsklass ett snart så blev han förvånad och trodde att vi hade kommit mycket längre än så. Tydligen hade han stått och tittat lite när vi tränade. Han såg även till att peka ut de som var där från styrelsen och presenterade mig för klubbens kassör som även hon hälsade oss välkomna och bara var snäll.

Jag har då aldrig känt mig så välkommen och fått ett så trevligt bemötande på en BK förut, det kändes riktigt bra och för andra gången i dag kände jag mig lycklig! Inte blev det sämre av att Iris låg vid mina fötter och bara tog det lugnt under tiden jag pratade med dem.

Var tvungen att räkna bilarna på parkeringen när jag åkte hem; tjugofem.

Efter att ha tränat mycket med Iris och lite med Lina i går så kände jag ett sug efter mer hundträning och en längtan efter en riktigt appellplan. Började min jakt på en ny BK, packade in hundarna i bilen och åkte för att kika på en i närheten. Det var fint där! Stora planer och klubbstuga, allt såg välskött och snyggt ut. Men det var helt folktomt så vad vet jag om det är en bra klubb eller inte?

Om någon som vet mer om LaBK läser det här så får ni gärna säga vad ni tycker!

Tog först ut Lina ur bilen och tog en liten sväng med henne för att sedan träna lite hopp. Hon ville hellre titta sig omkring än att titta på hindret. Blev lite nervös att några rådjur stod och glodde på oss i någon buske och vi avbröt träningen för att gå och kika in genom klubbstugans fönster istället.

Bytte hund och tränade på hoppet med Iris istället. Hon kikade inte efter annat. Kanske hade de vilda djuren gått hem till skogen igen?
När vi var färdighoppade tog jag bägge hundarna med mig och så gick vi och kollade på vattnet i närheten istället. Undrar om man får bada med hund här på somrarna? Fin sandbotten och långgrunt var det i alla fall. Trodde att bara Iris skulle vilja knata ut i det kalla vattnet men Lina gick också ut, det är hon som står och lapar lite vatten längst ut på bilden.