Ahrvid Engholm har kommenterat på:
J Brun:
De "yrkesverksamma från kulturvärlden" är ju också politiker, kulturpolitiker. De utför ett politiskt uppdrag.
Det väsentiga är att ingen bör få sitta och toppstyra kulturen genom att bestämma över allas våra skattepengar. Sådant skall människor själva bestämma i frivillig interaktion med varandra.
Nej, det är låga inkomster som är många kulturverksammas problem, *omsättningen* kan vara hög men så tar skatteerna 2/3.
Växlar man från att dela ut bidrag till att ge samma belopp som skattelindring istället, får kulturen faktiskt lika mycket för "kulturens infrastruktur". Bibliotek och museer verkar vettigt att ha (men nu tror jag iofs att bibliotek kan få det svårt i framtiden- av helt *andra* skäl, Internet, E-böcker o dyl!) men de får inte kosta *för* mycket
"Problemet uppstår också i urvalsfrågan." Mitt svar är att det inte skall finnas någon urvalsfråga. Samtliga inom en viss kulturform bör ha samma skattelindring - inget "urval". (Sedan kan iofs man möjligen välja om allt eller en del skall ha skattelindring av t ex formerna text, bild, film, musik, dataspel, whatever.)
Martin Ö:
"Om vi nu valt att ha kulturbidrag" - men poängen i mina inlägg är att detta "val" som "vi" (ingen har frågat mig; faktum är att jag inte känner någon som uttryckligt tillfrågats!) skulle ha gjort skall göras ogjort och tas bort och växlas mot generella skattelindringar.
"...kunniga människor, som har möjligheten att se bortom politik eller personlig smak"
Problemet är att de tvärtom saknar den förmågan. Kulturell verksamhet är helt beroende av "smak". Men det är oacceptabelt att vissas "smak" skall adlas och förses med pengar bestämmande över kulturen. Genom historien har sådana "kunniga" gång på gång på gång försökt stoppa värdefull kultur i utbrott av moralpanik. Jazz. Serier. Pop. Rock. Modern litteratur. Datorspel. Videofilm. Rollspel. Techno. Listan kan göras hur lång som helst. (I många fall kultur som - mot kraftigt motstånd - lyckats slå igenom och bevisat sitt värde.)
Låt människor själva välja vilken kultur de vill ha, och dem som framställer kultur göra det på likadana villkor.
"jag tror inte Sverige överhuvudtaget hade haft den status vi har i världen som kreativ nation, om det inte hade varit för vår ganska unika blandekonomi."
Det som varit av värde har kulturtoppstyrare tvärtom försökt sätta krokben för. VI skryter om svensk popexport eller deckarundret. Under 60-talet försökte man döda popgrupperna (skatterazzior, inkallande till militärtjänst) ochg det krävdes piratradio för att melodiradion motvilligt skulle startas. Under 70-talet gjorde man allt för att knäcka ABBA och annan populärmusik. Svensk popmusiks av framgång är TROTS obstruktion.
Och deckarförfattarna har sannerligen inte skördat lagrar och bidrag, på kultursidor resp i bidragskommitteer. Det är den som gör en navelskådande diktsamling som säljer 150 ex som får pengarna istället. Återigen, det är trots INTE TACK VARE det du anför vi fått Stieg Larsson, Henning Mankell m fl.
Toppstyrning av kultur tenderar att försöka hindra ny, värdefull kultur.
Det tål att tänka på att den inom kulturen mest framgångsrika nationen i modern tid är USA. Och det är minsann inte riktade kulturbidrags land. Film och TV, USA är helt dominerande. Musik, likaså (med litet hjälp av engelska kusiner). De moderna litteraturgenrerna, som deckare, science fiction, fantasy - utvecklade i USA. Internet med alla sina kulturformer (spel, blogar m m) - fundera på varför alla datortermer är på engelska och på var SIlicon Valley ligger.
Toppstyrning är en usel idé. Det konserverar, försenar och hindrar utveckling.
--Ahrvid
Ps. Tack och lov att utvecklingen går mot litet mindre "bland" i "blandekonomi"!