S Permastråhle

Kvinnor och barn får betala priset när freden ska bombas fram

Det här är bland det mest banala och naiva jag har läst i hela mitt liv! Till brädden fylld med entusiasm och patos men dessvärre sprucken botten i intelligenstunnan. "Bestående fred kan aldrig byggas med militära medel. Det går inte att bomba fram skydd av civila och inte heller demokrati." Om man med detta menar någonting annat än "Det går inte att bomba någon till liv" så är det en tes man bör lägga fram bevis för och inte bara acceptera som ett axiom. Påstår du på allvar att fred aldrig har vunnits genom krig? "Ett exempel är att våldtäkt endast ses som ett skäl för intervention om det sker som del av etnisk rensning eller folkmord." Det sker våldtäkter i Sverige också, bör världssamfundet ingripa för att förhindra dem? Och förresten, vi kan ju inte bomba bort våldtäkterna (antar jag) och militära maktmedel har ju aldrig lett till någonting gott i mänsklighetens historia så hur exakt skall vi komma tillrätta med det tycker du? Skall vi kanske utbilda bort det? Om bara alla får gå i rätt skola så kommer väl ingen våldta? Måhända något vackert kulturprojekt? Eller kanske bara säga till på skarpen? Vad exakt vill du att världssamfundet skall göra för att undvika att konflikter av den här typen eskalerar? "Under "den arabiska våren" har det funnits tillfällen då fredlig förändring verkade möjlig. Protester i flera länder övergick i revolution och tusentals individer gick ut på gatorna för att kräva demokrati och mänskliga rättigheter. De som länge gett sitt stöd till diktatorerna hade inget att sätta emot folkets vilja och regimförändringar i Tunisien och Egypten var ett faktum. Hur har vi gått från dessa ögonblick, till krig i Libyen, våldsamma förtryck i Yemen, Bahrain och Syrien, och det snabbt kvävda upproret i Saudiarabien?" Ja hur kan detta ha hänt? Jag har en hypotes! Det handlar i grund och botten om olika länder. För den oinsatte så syftar alltså inte begreppet "Den Arabiska våren" på ett specifikt land (Arabien). Det finns alltså ingen homogen landmassa med en lika homogen folklig massdito som "upprorar" sig lika mycket mot exakt likadana ledare i olika delar av landet. Nej det handlar om olika populationer med olika nivåer av folklig resning samt olika ledare med olika grad av barbari. Jag förstår att det kan vara svårt att hänga med här om man är van att se världen i enkla begrepp. Media har ju pratat om "Det arabiska upproret" och att det skulle kunna röra sig om en varierad företeelse spridd över hundratals mil och över olika länder med väsentligt olika förutsättningar ter sig ju inte naturligt eftersom allting klumpas ihop till ett begrepp. En annan aspekt är tidsaspekten. När en regim faller känner dess närliggande grannar kanske att det är dags att ta i med hårdare maktmedel för att stävja upproret i dess linda? "Skyldigheten att skydda utgör en unik möjlighet att se människor i konfliktområden som relevanta aktörer snarare än som offer för omständigheter. Hållbar och verklig säkerhet kan bara uppnås när människor erkänns som aktörer i sina egna liv. Detta gäller inte minst för kvinnors säkerhet." Vad betyder ens det här? Se dem som "relevanta aktörer" istället för "offer för omständigheter"? Kan man inte göra både och? Är inte alla människor i en krigszon "offer för omständigheter" och är de inte alla "relevanta aktörer"? Och vad tillför det? Vad föreslår du att man skall göra? Man skall inte använda militära maktmedel men man har ett unikt tillfälle att se människor i konfliktområden som en "relevant aktör"? En relevant aktör som man skall hjälpa hur då? Verkligt beskydd kan bara åstadkommas genom långsiktigt förebyggande. Detta är det väsentliga budskapet med skyldigheten att skydda. Redan 1915 kunde den internationella kvinnokonferensen i Haag konstatera följande: "Att argumentera för att krig är oundvikligt, är både ett förnekande av intellektets suveränitet, liksom ett svek av människans djupaste instinkt" Jag tror att du har missförstått dina föregångare. För det första talar de om "krig" inte ett specifikt krig. Det som deras uttalande sannolikt åsyftar är tanken att krig mellan nationer (i det här fallet Europas) var något naturligt återkommande och som aldrig någonsin skulle försvinna, att det var en naturlag att "våra nationer kommer kriga." Att hävda något sådant är att förneka intellektets suveränitet då det säger att krig är någonting i botten mänskligt och som vi aldrig kommer kunna komma ifrån. Att det sen skulle vara ett svek av "människans djupaste instinkt" är så oerhört subjektivt att det naturligtvis inte går att säga någonting om riktigheten i det. Slutligen, det är inte säkert att de har rätt men de hade i alla fall någonting vettigt att säga. De vände sig emot den förhärskande tanken att "krig måste finnas" genom att fråga sig "varför då?". Är inte människans intellekt starkt nog att inse att krig inte nödvändigtvis är den enda vägen framåt? Det de inte säger är att militära maktmedel alltid är fel och att krig per definition är något orätt. För att försöka sammanfatta all den galla jag har spytt ur mig den senaste tiden så blir det kort och gott detta. Jag är sorgsen över att militära medel används och att det går ut över alla relevanta aktörer. Jag önskar att man arbetar långsiktigt med dessa frågor så att man aldrig någonsin hamnar i en situation där militära medel "måste" användas. Men jag tror inte att vi är där. Jag tror inte att vi bara kan arbeta långsiktigt och strunta i nuet. Om någon våldtar en kvinna i min närhet så kommer jag inte försöka arbeta långsiktigt för att få bort alla våldtäkter utan jag kommer agera i stunden för att få bort just denna våldtäktsman från just denna kvinna. Det förhindrar inte att jag också vill arbeta långsiktigt, att jag vill få bort grundproblemet. Men det är livsfarligt att inte inse att man måste göra både och! När situationen kräver det måste man arbeta reaktivt och inte bara proaktivt. Jag lämnar med en sista fråga. Lämna bakom dig alla tankar om vad du tror ledde fram till den nuvarande situationen i Libyen. Det kan sannolikt vara värdefulla lärdomar och du kanske kan använda dem för att undvika liknande händelser i framtiden, men Libyen är det där är just nu. Vad vill du göra åt det? Kan du ge mig ett enda förslag för att lindra (inte bota) civilbefolkningens lidande som inte innebär militära maktmedel?