Sverige värt att fira

Årets alla dagar bör användas till samhällskritik. Alla vi som bor här borde använda alla rutor i vår kalender till att vrida på problem, kritisera det man anser är dåligt, förändra det som står i ens makt att förändra, engagera sig i det som engagerar oss, peta i de sår som inte vill läka, skrika åt det vi anser vara förkastligt och reflektera över det som vi ser hända.

Det här är ju något som vi behöver ägna oss åt för att samhället inte ska stagnera och därmed gå bakåt. Ett ständigt pågående samhällsbygge som aldrig tillåter oss att pausa.

Men en dag om året borde flertalet av oss kunna luta sig tillbaka och betrakta vad som faktiskt åstadkommits. Och unisont lyfta på hatten åt de som kom före och som krattade manegen åt oss, klappa oss själva på axeln för vad vi röstat fram och hurra för dom som offrar sin tid och själ för oss.
Och i min värld så har det mycket lite att göra med kungar och drottningar, folkdräkter, sill, flaggor, fjäll och fornstora dar.

Vi borde fira att vi skapat en relativt trygg hamn för många som drivit runt på ett betydligt våldsammare hav än vårt. Att det finns en opinion och en tradition att vara öppen för människor som behöver en plats där man har haft fred i 200 år. Vi borde fira våra ambitioner att ta hand om klimatproblemen och att vi har en stark yttrandefrihet. Och att man än så länge kan möta människor runt om i världen som har en bild av Sverige som en plats där ingen tillåts vara fattig och där jämställdhet är ett mål.

Vi, dom, ni och jag har skapat något fint och det borde man kunna ägna en dag om året åt.

Men de 7:e juni är det dags att återigen peta i sprickorna, knacka bort den flagnande fasaden för att hitta det ruttna. Renovera den svenska självbilden, sanera den smygande korruptionen, göra verklighet av klimatambitionerna. Börja täppa till läckorna i demokratibygget, torka upp de unkna fläckarna av förändringsrädsla och se till att jämställdheten blir verklighet.

Så det finns anledning att fira även 6:e juni 2014.