Försvarspolitiken

Vera Efron om Försvarspolitiken

Så planerar Ryssland att anfalla Sverige

 Jag har precis genomfört ett gediget researcharbete för min kommande bok, Med sikte på Sverige i vilken jag går igenom Sovjetunionens och Rysslands anfallsplaner mot Skandinavien i allmänhet och Sverige i synnerhet. Ryssland bedömer att Sverige tar stora steg mot ett Natomedlemskap. Det har i sin tur föranlett att militärstrategin mot Sverige börjar ändras.

 


Om författaren

Vera Efron är svensk-rysk författare och förläggare och har gett ut ett flertal böcker om ryska förhållanden. Hon arbetar nu på en bok om ryska anfallsplaner på Skandinavien:  Med sikte på Sverige.

 

Sverige har sedan länge en komplicerad relation till Ryssland. De senaste århundradena har dominerats av fientlighet och misstro från bägge sidorna. Samtidigt har Ryssland alltid haft en stor respekt för sin granne i Väst. Man räknar fortfarande slaget vid Poltava från 1709 som en av sina största militära bedrifter och fram till för inte så länge sedan räknade man Sveriges försvar till ett av Europas främsta.

Detta i kombination med Sveriges pragmatiska neutralitetspolitik har resulterat i att Sverige aldrig har kommit ifråga som ett direkt mål för anfall i planerade krig. Vare sig under Sovjettiden eller för nuvarande Ryssland. Det innebär dock inte att Sverige skulle ha – eller bli – skonat från att bli indraget i ett stormaktskrig. Tvärtom. Sveriges geografiska läge och bra kommunikationer gör landet till ett perfekt brohuvud för vidare strider i Europa. Oavsett vem som startar ett eventuellt krig, Nato eller Ryssland. De strategiska fördelar som det innebär att ha kontroll över Sverige med dess utmärkta vägar, flygfält, marinbaser, råvarutillgångar och matförsörjning medför att Sverige ett av de första anfallsmålen i ett eventuellt stormaktskrig. Speciellt nu när de utmärkta kommunikationerna finns kvar medan försvaret har rustats ner och försvagats.

Sverige betraktar med rätta Ryssland under sin nuvarande politiska regim med misstro. Det inhemska missnöjet med Putins regim växer hela tiden och det finns risk för en ny revolution.  Putins närmast diktatoriska regering behöver göra något för att ena befolkningen bakom sig. Den mest beprövade metoden bland ryska politiker är att genomföra ett snabbt och populärt krig i närheten av sitt eget territorium. Det lyckades mycket bra så sent som 2008, när Ryssland ”försvarade” regionen Abchazien med en stor rysk minoritetsbefolkning från ”förtryckarregimen” i Georgien. Kriget fick ett mycket populärt mottagande på hemmaplan och kritiken från omvärlden var kortvarig.

Ett liknande kort krig är nu åter aktuellt, men kan komma ifråga först när Vinter-OS i Sotji avslutas 2014. Ryssland har nämligen mycket dåliga erfarenheter av att kombinera dessa saker samtidigt. Efter invasionen av Afghanistan i december 1979 bojkottade många länder sommar OS i Moskva 1980. Vilket var mycket pinsamt för dåvarande politiska ledning.

Efter februari 2014 finns det två möjliga alternativ för ett kort och populistiskt krig. Det ena kan vara att utföra kriget någonstans i Mellanösten eller Centralasien. Om exempelvis konflikten i Syrien pågår fortfarande skulle man kunna skaffa sig politiska poäng på att gå in och ”lösa situationen”. Det andra alternativet är att agera som i Abchazien och genomföra ett ”befrielsekrig” i något av de Baltiska länder där den stora ryska minoritetsbefolkning diskrimineras, förtrycks och därmed ”behöver försvaras”.

Det kan vid första anblicken tyckas osannolikt, men det finns många signaler som pekar i denna riktning.

För det första ska man hålla i åtanke att ryssar är oerhört strids- och riskbenägna. Detta i kombination med en stor patriotisk anda som sporrats politiskt i hundratals år gör det inte svårt att locka befolkningen att ställa upp för att försvara sina slaviska bröder.

För det andra är risken för att omvärlden ska lägga sig i relativt liten, sett ur rysk synvinkel. Visserligen är de baltiska länderna med i Nato men sannolikheten för att någon ska ställa upp och försvara Lettland eller Litauen bedöms som ringa. Nato har hittills aldrig tvingats agera ”på riktigt”, då ingen av medlemsländerna tidigare blivit angripet. Historien är i full av exempel på hur militära allianser och icke-angrepps pakter brutits så fort det gynnade någon av parterna. Molotov-Ribbentrops pakt är ännu ett färskt exempel i dagens Ryssland. Att de södra EU-länderna, inklusive Tyskland, är beroende av rysk naturgas för sin energiförsörjning gör förmodligen den ryska regeringen tämligen säker på att omvärlden inte blandar sig i alltför kraftigt. Lägg till det faktum att Ryssland fortfarande besitter en stor arsenal kärnvapen och jag misstänker att man kallt räknar med att Nato och EU till slut konstaterar att de baltiska länderna får ”skylla sig själva” för sin diskriminerande inrikespolitik och hittar någon godtagbar kompromiss.  

Det kan tyckas vara ett högt spel – och det är det. Men kom ihåg att Sovjetunionen och Ryssland har spelat högt många gånger tidigare. Vem minns inte Kubakrisen 1963 när hela världen stod på randen till kärnvapenkrig?

Om ett sådant ryskt scenario slår fel och omvärlden ”överreagerar” så är risken överhängande för att ett stormaktskrig i så fall utbryter. Då kommer Sverige, vare sig man är neutral eller inte, bli indraget på ett eller annat sätt.

I ett konventionellt storkrig, gäller det för Ryssland att så fort som möjligt inta Sverige för att använda all infrastruktur och naturtillgångar. Sannolikt genomför man då en invasion via Östersjön mot mellersta - och södra Sverige. Jag tror inte att man sätter in sina flyg-, båt-, eller markstyrkor vid ett första anfall då Sverige har välfungerande spaningsanläggningar.  Min analys av sovjetiska invasionsplaner och nuvarande ryska militärövningar indikerar att den första attacken i så fall skulle genomföras med hjälp av mini- och konventionella ubåtar. Dessa skulle landsätta spetsnaz – de ryska specialstyrkorna – i Sverige för att i första hand eliminera landets politiska och militära ledning. Sedan kan stora invasionstrupper levereras tämligen obehindrat.

Ända sedan 80-talet har Sovjetunionen och numera Ryssland haft tillgång till moderna, tystgående ubåtar, som är oerhört svåra att upptäcka. Trots intensiv ubåtsjakt lyckades det svenska försvaret inte fånga in någon. Detta berodde inte på det svenska försvarets inkompetens utan på teknikens överlägsenhet. Dessa ubåtar var så osynliga att inte ens de ryska spaningsledarna som kände till deras destination och uppdrag kunde lokalisera dessa med konventionell spaningsutrustning.

Om man är nyfiken på detaljer hur en eventuell operation mot Sverige skulle kunna gå till, så kan man studera de senaste militära övningarna som genomförs av ryska flottan i Östersjön.  I en av de senaste övningarna deltog drygt två tusen man, 30 stridsbåtar, 10 stridsplan och helikoptrar samt drygt 70 bepansrade amfibiebåtar. Man övade på att landsätta amfibiestyrkorna, både från ubåtar och via luften under beskydd av stridsjaktbåtar, luftvärnsbåtar och bombstridplan.

 – För oss var det viktigt att testa om våra värnpliktiga skulle klara ett sådant uppdrag, kommenterade major Jurij Bojchenko detta.

Jag kan inte låta bli att rysa vid tanken på att man övar just värnpliktiga att landsättas via Östersjön.  Underförstått innebär det att spetsnaz, de ryska elitstyrkorna, redan anses vara inövade för dessa uppdrag. Detta kan jag intyga då spetsnazsoldater har bekräftat detta för mig personligen i intervjuer, när jag skrev boken Spetsnaz, de ryska specialstyrkorna.

Att förbereda värnpliktiga är ett tydligt tecken på att Ryssland förbereder sig till krig, på ett eller annat sätt. Därför hoppas jag att svenska politiker – över blockgränserna – tar itu med försvarsfrågan på ett ansvarsfullt sätt. Det är mycket som står på spel.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/49164

20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tvivlar på att Ryssland har någon som helst anledning att utarbeta planer på att anfalla eller ta någon del av Sverige. Rysslands upprustning är till för att modernisera sin vapenteknologi för att kunna hålla jämna steg med sina mäktiga granne i Kina. Även om det knappast planeras för krig så vill man vara beredda i teknikväg att vara matchande gentemot den militära teknik Kina nu utvecklar på egen hand.

Det mest lämpliga är att Sverige försöker få med sig Ryssland i ett gemensamt inträde i NATO. Fienden är egentligen inte krig från andra stater utan hoten från extremistiska grupper. Det är bara med gemensamma ansträngningar man kan bemöta dessa reella hot som går långt utanför statsgränser i vår alltmer globaliserade värld.

Permalänk | Anmäl #1 Gunnar Arnkvist, 2013-02-14, 21:39

Gunnar, det hade Sovjetunionen gjort i under hela Kalla kriget, alltså planerat ett stortmaktkrig med Sverige som brohuvud. Ingenting föröndrades sedan dess.
Däremot har du rätt att Ryssland rustar sig för att hålla gämna steg med andra stormakter.
Men ett litet och snabbt krig behövs av politiska skäll, och det får man inte räkna bort.
Jag ser inget annat land som passar bäst än en av de baltiska länderna

Permalänk | Anmäl #2 Vera Efron, 2013-02-15, 10:06

Man vet aldrig vad som kan hända i framtiden , men som jag ser det är sverige neutralt land och tror inte att ryssland kommer att anfalla.

Permalänk | Anmäl #3 Lars Larsson, 2013-02-15, 11:43

Vera, den största fienden är den obefogade skräcken. Vi har haft en naturlig rysskräck och den har sina historiska förklaringar. Under tiden Sovjetunionen existerade så har vi levt under direkt som indirekt hot från Sovjetunionen allt sedan Molotov-Ribbentrop-traktatet, det mest smutsiga avtal som någonsin har existerat mot mänskligheten. Men sedan Sovjetunionens kollaps och Ryssland blev återigen suveränt så har detta hot eliminerats. Ryssland och USA gör gemensamma satsningar inom rymden och det är ett sammansvetsat samarbete som visar hur gränslös vår värld är. Den framtidsvision som fanns i boken 2010, senare filmad skulle visa på en fortsatt ovänskap mellan Sovjetunionen och USA år 2010. Sovjetunionen försvann 1991 och den framtidsversionen fick då ett snabbt slut om vad som skulle hända.

Skulle svenska regeringen verkligen se ett hot från Ryssland skulle nya Super-JAS inte vara svaret utan återinförd värnplikt. Det är bara med en återinförd värnplikt vi kan skapa ett försvar av rang gentemot Ryssland. Ryssland må vara en stormakt, men det är inte en supermakt som USA. Ryssland vet om detta och därför skulle ett krig för Rysslands del aldrig kunna bli ett offensivt krig.

Det största hotet mot stabiliteten i Sverige är svenska myndigheter som inte följer lag. Jag har flera direkta exempel där myndigheters agerande i strid mot lagen skapar extremister. När dessa extremister får vapen i sina händer så är hotet mot Sverige inte bara stort, det blir också akut. Men detta ignorerar SÄPO som hellre ser hot i sina flummiga tankar där de en gång i tiden har utpekat dig som en del av den ryska maffian. Det visar bara att SÄPO saknar kontroll. SÄPO arbetar inte ens mot inre hot mot Sveriges säkerhet. Därför kan några rapporter från SÄPO inte vara ett underlag för tillståndet i riket eller hot mot riket. Möjligen att SÄPO kan bli en festfixare till galapremiärer för James Bond-filmer.

Den svenska försvarsmakten har inte producerat mycket sista 20 åren som ksulle kunna stärka den svenska försvarsförmågan. Det svenska försvaret på på otidsenliga bilder av hur strider utförs. När jag gjorde min militärtjänst i mitten på 1980-talet lärde vi oss att strida som man gjorde under andra världskriget. Operation ökenstorm 1990/91 visade att den stridsutbildning vi fick inte var förenlig med samtiden.

Framtiden är alltid hypotetisk. Men man måste vara realist och se hur trenderna går. Det mest sannolika är att det inte ens blir krig mellan Ryssland och Kina. Det mest troliga scenariot är att Kina spricker till följd av korruption samt maktmissbruk och på sikt kan bli 14 olika kinesiska stater.

Permalänk | Anmäl #4 Gunnar Arnkvist, 2013-02-15, 18:00

Värnplikt kan göra det obekvämt att anfalla, t.ex. Gotland, men Rysslands övertag skulle nog vinna. Jag tror att krig idag är populistiska i världssamfundet och vunnna redan innan de börjar. Gotland ger nog minuspoäng i dagsläget men vi är i ett systemskifte så vad som helst kan hända. Hur som helst gör vätebomberna krig överflödigt - alla förlorar, så låt hoppas på fred.

Permalänk | Anmäl #5 Isak Johnsson, 2013-02-16, 08:15

Jag tycker att Sverige skulle vinna på att återinföra värnplikt i många sammmanhang. Dock har jag svårt att föreställa mig att Gotland skulle spela en nyckelroll vid kommande invasioner. Däremot kan Gotland vara en bra landningsplats för Nato :)

Permalänk | Anmäl #6 Vera Efron, 2013-02-16, 09:36

Tack Vera Efron för en utmärkt artikel och jag ser fram emot din bok: Med sikte på Sverige. Till alla Er som "tror" och "hoppas" eller av andra mer eller mindre sakliga skäl väljer att INTE se sanningen bara för att den är obehaglig vill jag vädja till förnuftet och säga: Börja lita på Ert eget omdöme!
Var och en måste bestämma sig för om man vill kämpa för sitt eller inte. Om du väljer att "ge upp" allt du har, kanske även ditt liv, utan att bjuda till kamp så respekterar jag det men jag har ännu aldrig mött någon som gjort det valet. Vi vill alltid kämpa för det som är vårt och speciellt när det gäller livet.
I slutändan är det väldigt enkelt. Litar du på ditt eget omdöme, beslutar dig för att se din sanning i vitögat och vill kämpa för det som är ditt, så återstår bara en sak - se till att skaffa fram de "verktyg" och den kunskap som krävs för att du ska ha något att säga till om på slagfältet. Det är ren matematik och logistik. Grundregeln är: Uppgiften först, därefter utgifterna.
Vad vill du?

Permalänk | Anmäl #7 Ingemar Hägg, 2013-02-16, 09:38

Jag tycker inte om hyckleri och jag vill alltid "undersöka" saker och ting. Och jag tycker inte om propaganda i alla former. Kanske det är en skada från min "sovjetisk" uppfostran. - att lära skolbarn hanteta Kalasjnikov samtidigt som man demonstrerar för fred i hela världen...

Permalänk | Anmäl #8 Vera Efron, 2013-02-16, 10:33

Fullständigt orealistiskt utgå ifrån att Ryssland har några planer på att anfalla Sverige inom överskådlig framtid.

Vad gäller framtiden bortom horisonten är det vi som verkar nu som skapar den - det är våra val som formar den.

Låt oss bygga freden i stället för att förbereda krig - satsa till exempel, inte minst på EU-nivå, på kontakter med den demokratiska oppositionen i Ryssland.

Permalänk | Anmäl #9 Jeanna Gabrielsson, 2013-02-16, 13:03

Kanske börjar bli dags att släppa det där med Ryssland snart. Ramlar de ner med nåt plan är det väl bara gå in på http://www.bilbärgningstockholm.se och beställa en bärgare och släpa bort skräpet. De har väl bara skrot och inget att bry sig om. Å andra sidan, vad har vi?! :/

Permalänk | Anmäl #10 Tom Johansson, 2013-02-16, 22:17

Att ryssland har utarbetade planer för Norden eller Baltikum i ett eventuellt krig skulle inte förvåna mig alls, tänk på all information som sovjetiska spioner hämtat in under kalla kriget, tror inte dom bara har försvunnit.

Men personligen tror jag att det ska till en rad av olika händelser innan Sverige blir inblandat i ett stormaktskrig.

Permalänk | Anmäl #11 Fredrik Lindmark, 2013-02-20, 04:24

Ingemar Hägg skrev: "I slutändan är det väldigt enkelt. Litar du på ditt eget omdöme, beslutar dig för att se din sanning i vitögat och vill kämpa för det som är ditt, så återstår bara en sak - se till att skaffa fram de "verktyg" och den kunskap som krävs för att du ska ha något att säga till om på slagfältet."

Det du säger är sant, men bara om vi utgår ifrån att det kommer finnas ett slagfält. Jag är pacifist. Det betyder inte att jag kommer att ge upp om jag blir hotad till livet, vare sig av en inbrottstjuv eller en marinsoldat. Det innebär istället att jag tror att våld är den late mannens lösning på problem, att jag tror att det alltid finns en fredlig lösning på alla problem som teoretiskt sätt kan uppstå i universum. I vissa fall hinner vi ofullständiga människor inte komma på en lösning och hugger därför ett vapen i ren desperation, men en praktisk pacifism innebär att man strävar efter att hitta den fredliga lösningen ända tills tiden runnit ut. Ditt "enkla" synsätt är visserligen korrekt utifrån antagandet att det kommer bli krig, men utan den premissen är det alltså inte den enda logiska slutsatsen.

Jag är realistisk dock, det är möjligt att Ryssland hotar Sverige med krig, men jag tror att en pacifistisk hållning bland oss vanliga medborgare ger en bättre signal till våra ledare som sen måste ta besluten.

När det gäller Kina så kan jag inte avgöra sannolikheten för att det kommer falla samman inifrån pga missköte från makthavarna. I nuläget så expanderar Kina, inte med vapenmakt, utan genom att köpa upp Afrika och Asien. Hur kommer Väst svara på det - med vapen? USA har länge officiellt velat minska antalet kärnvapenstridspetsar i världen, men deras faktiska policy har inneburit att de själva inte gjort sig av med en enda stridspets.

För mig finns det en enkel lösning här. USA som vill vara the beacon of enlightenment och freedom, och leda världen med sitt exempel, kan demontera sin kärnvapenarsenal och bygga upp ett kärnvapenförsvar i dess ställe. Hur sannolikt det är är svårt att sia om, men det är inte svårt att se vilken positiv påverkan det skulle ha globalt sett.

Permalänk | Anmäl #12 Henrik Månsson, 2013-02-20, 14:15

Vera Efrons framtidsdystopi kan, men behöver inte, bli verklighet. Det får tiden utvisa. Vad som ä r verklighet, kan man se på en vilken som helst karta över Östersjön och dess angränsande stater. Om en aggresiv stat eller grupp av stater behärskar Gotland, vill all flygverksamhet in över svenskt vatten och fastland upp till Ålands Hav, Baltikum och polskt vatten vara farligt, för att inte säga omöjligt.
D e t är den risk man tar om man lämnar Gotland oförsvarat. Man har valt att leva med den risken. Undrar stilla hur många som, efter en blick på kartan, är nöjda med det.

Permalänk | Anmäl #13 curt jansson, 2013-02-21, 22:55

När du läser sådana dumheter, håret står på ända. Jag är bara en medborgare i Ryssland, även bara för att tala om kriget med Europa är bara en känsla - skratt!.Din fiende är i ditt huvud, bli av med det!.
Search youtube: NK2fC0EC-2U

Permalänk | Anmäl #14 Вячеслав Тарнавский, 2013-04-04, 17:55

Шведы! Вас специально пугают. России не нужна Швеция. Не обижайтесь, но о вашей стране у нас никогда даже не вспоминают. Разве что когда идут а ikea ;)
Войны не будет, России она не нужна. Вас пугают чтобы вы дали денег тем, кто кормит свою семью с военных бюджетов.
Россия не нападет первой. Это Европа уже несколько столетий пытается завоевать Россию, а не Россия - Европу. Наполеон, Гитлер... Они пролили море русской крови. Но их страны до сих пор существуют, потому что русские милосердный народ.
Война России со Швецией возможна только если Швеция первой нападет на Россию. Других вариантов нет.

Permalänk | Anmäl #15 u_25717, 2013-04-05, 16:00

Кто о чём, а швед - о Полтаве

Permalänk | Anmäl #16 Vlad Rutenburg, 2013-04-14, 11:03

Duman vara en positiv motkraft till det hemska svenska samhället. Så de negativa effekterna utav att bli invaderade utav Ryssland överväger inte de positiva. Svenskarna har blivit ett alldeles för svaga för att vara existensberättigade.

Permalänk | Anmäl #17 John Vice, 2013-04-23, 08:33

Vad nu då? Går det att skriva kommentarer. Alla andra kommentarsfält är stängda.
Kina bråkar för närvarande med Japan om territorium, några öar. Det borde ge ryssarna noja. Senast Kina gick med på nuvarande gränser mot norr (Sovjet), var det ingen tvekan om vem som var starkast. Kina kanske föreslår USA, att de två skall dela upp världen i intressesfärer, och säger: "Vi vill ha Sibirien!" Tänk om USA då har fått en konstig president. Ryssarna har nog redan sina konspirationsteorier. Skrämma ett Europa med förnuftiga ledare, och då även Sverige, till upprustning och styrka, kan ge Ryssland en känsla av trygghet. Gammeldags kabinettpolitk med maktbalanser fungerar bättre med flera maktcentra.

Permalänk | Anmäl #18 Christer Brodén, 2013-04-23, 13:48

Men redan för 25 år sedan gav Charlie Nordblom, ut: Krig i fredstid : Sovjets offensiv mot Norden / Förlag: Timbro, med liknande innehåll som Efrons. Späckad med krigiska Lenin-citat, och på bakpärmen :
" Denna bok är en krigsförklaring ! " På omslag : Dans kring midsom-marstången, men som mörka skuggor, tornar ryska stridsvagnar och soldater upp sig i bakgrunden. Men just då pågick Gorbatjovs pere-strojka, som slutade med att Sovjetunionen upplöstes,(1991) War-zawa-pakten upplöstes, och sovjetiska trupper drogs tillbaka, från Östeuropa, som sedan blev Nato-medlemmar. En sådan förändring kunde ingen förutse, ens 1988, en våt dröm möjligtvis för rabiata rysshatare, men skulle Sveriges militära läge sen dess, ha försäm-rats ? Osannolikt - och det vet våra politiker, militärer och handlar därefter. Det går tydligen inte att förutse, utvecklingen, vare sig, då eller nu.

Dåliga erfarenheter av krig under Olympiska spel fick väl närmast George Bush och "Georgiern" Sakasjvili, efter som OS/2008 i Pek-ing då pågick. Vera låter bara där, ensidig, inte påläst, den "sovjet-iska" bakgrunden sitter i tydligen. Det krig som Sakasjvili utlöste, mot Abchazien, måste ju haft USA:s godkännande, USA flög ju även tillbaka Georgiens Irak-bataljon, även den inblandad i ett olagligt krig. Georgien-kriget var en avspegling av USA:s hantering av Jugo-slavien-krigen, Kosova m.m, och innebar slutet på USA:s /Natos utvidgningsprogram österut, för Ukraina etc. , sedan 1991-99. Sakasjvilij (och Bildt) brände därmed USA:s utrikespolitik, effektivt - "for now", och visade att USA vågade ej sända trupp, då en förlust där hade varit än mer förödande, och visade att Nato-garantier inte är mycket värda, med eller utan medlemsskap.

Det kan lätt bli problem med sådan " klient-statspolitik", som ute i periferin kan dra in stormakten i svåra problem, de inte finner värt besväret. Alltså: " stormakter ingriper om de anser konflikten vital, för deras intressen, oavsett allians."

Vad gäller den (lite småfula), ryska flygmanövern, kan den bottna i
det svenska samarbetet med Nato på Nordkalotten, i närheten av
de ryska Kola-baserna, och deras andra-slagsförmåga med ubåts-vapnet, samt Natos antimissilrobotbasering i Polen. Att Sverige nu inbjuder USA:s flygvapen att bomböva i Norrland, öva kanske väg-bas/basering,(i reserv om Nato-baser i Centraleuropa bekämpas), samt det brittiska hangarfartyget som uppträdde i Bottenviken, är ju med 1988 års Timbro-mått, uppseendeväckande, (för svenskar) men har pågått utan invändningar.

(När t.o.m. ett Nato-Herculesplan kraschade 2012, = 45 ton flygskrot + 10 ton flygfotogen, ett miljö-Tjernobyl, i Sveriges själva national-parksområde, " Den fjällhöga Nord", som vår nationalhymn utgår från, utan protester, då kan man undra, hur långt det gått, med fost-erlandskärleken...) Det var kanske i själva verket den ryska "incid-entberedskapen", som löste ut i påskas, kanske därför som flygvap-net inte ens, värmde upp.

Permalänk | Anmäl #19 Patrik Matsson, 2013-04-24, 23:05

Denna artikel anser jag sakna en stor portion faktakoll och rena påhitt av artikelförfattaren tyvärr. Jag citerar ett stycke ur ovanstående text så läs och bedöm själva.

"Ända sedan 80-talet har Sovjetunionen och numera Ryssland haft tillgång till moderna, tystgående ubåtar, som är oerhört svåra att upptäcka. Trots intensiv ubåtsjakt lyckades det svenska försvaret inte fånga in någon. Detta berodde inte på det svenska försvarets inkompetens utan på teknikens överlägsenhet. Dessa ubåtar var så osynliga att inte ens de ryska spaningsledarna som kände till deras destination och uppdrag kunde lokalisera dessa med konventionell spaningsutrustning."

Jag undrar just vad Ola Tunander anser om detta påstående som verkar vara rena rama fantasifostret. Här är en länk till något mycket intressant för artikelförfattaren att förkovra sig i.

http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-yt...

Som bonus får artikelförfattaren även länken till en artikel publicerad i Historisk Tidskrift även den författad av Ola Tunander som är den person som i särklass gjort det mest gedigna forkningsarbete vad det gäller Ubåtskränkningarna av Svenska farvatten.

http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2009-1/pdf/HT_2009_1_048-62_tu...

Stycket jag citerade ovan är oseriöst. Det vore intressant att få källhänvisningar som denna slutsats baseras på och som även kan ställas i kontrast till Tunanders forskning i ämnet.

Permalänk | Anmäl #20 Timas Eliasson, 2013-09-12, 08:22


annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.