Minister tvingades ta bil som ogillas med sakfel i statliga kampanjer

• Vägverkets femtonåriga resepolicy, som bygger på teknikvetenskapliga förvillelser, har tvingat många att välja mindre bilar än den ministern tog i går.
  
• Små bilar skyddar inte mot pisksnärtsskador, när de är tillräckligt hårda för att klara den högre farten i krockproven som Trafikverkets säkerhetsdirektör står bakom.
  
• Klimatpolitikens bilbantning stöds på webben av Bilprovningens fem år gamla ritfel. Felet får koldioxidändringarna att te sig som temperaturvariationernas orsak fastän tidsföljden egentligen är den omvända.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd invigde i går Transportforum, trafikkonferensen som nu hålls för 27:e året i rad. Cirka 1800 deltagare lockades till Linköping för att välja mellan ett 60-tal föreläsningar enligt Östgötacorrespondenten.

Men ministern blev försenad och konferensdeltagarna fick vänta en timme på invigningstalet. Hon kunde inte ta det planerade tåget. Det var inställt. Fram kom ministern ändå i en Volvo av en större modell än man bör köpa enligt mångåriga påbud från statens kampanjmakare.

De fel och teknikvetenskapliga förvillelser, som kampanjerna bygger på skulle kunna ha rättats till under många år nu. Men de tigs ihjäl.
På DN Debatt framförde jag redan 1996 varningar från svensk bilindustri för de biomekaniska och fordonstekniska tokigheter, som ligger bakom Vägverkets femtonåriga resepolicy. Något svar har ännu inte kommit i öppen debatt från den som först förfäktade tesen att bilar inte ska vara tyngre än 1500 kilogram.

Samme man sitter kvar på stolen som Sveriges trafiksäkerhetsdirektör, nu i Trafikverket. Han fortsätter både att leverera förvillelser och att tiga ihjäl kritik mot dem. Hans uttalande före jul om "djävligt väder", som jag kritiserade på Newsmill är bara en liten skönhetsfläck ‑ jämfört med den farliga okunnighet om naturvetenskap, bildynamik och mänskligt beteende, som sprider sig och låter politisk korrekthet köra över den enskilde trafikanten. Se länkar och text i mina tidigare artiklar på Newsmill.

Den nuvarande trafiksäkerhetsdirektören ingår i den kärntrupp av statistiker, som 1995 kom till Vägverket/Trafikverket från det S-märkta försäkringsbolaget Folksam. Sedan dess har de ideligen petat i frågor utanför det egna kompetensområdet och själva uttalat sig lekmannamässigt om komplexa problem bakom trafikskador.

Deras förvillelser har spridits genom massmedia och exempelvis lurat många att småbilar kan byggas lika säkra som större bilar. Krockproven - som de stöttat med skattepengar och i offentliga uttalanden mot enskilda bilmodeller - utförs numera med betydligt högre fart än vad svensk bilindustri förordade på 1990-talet. Därför måste bilarna göras hårdare.

Det kanske räddar livet på några unga starka män, som krockar i hög fart. Men hårda bilar ökar riskerna för inre skador och för whiplashrelaterade besvär hos ett otal människor, som blir påkörda eller krockar i lägre fart. I en krock med en buss eller en tyngre bil kan de åkande vara hela utvärtes, men få livshotande inre skador, exempelvis om rörelsen hos större organ får kroppspulsådern att brista.

Att antisladdsystem kan ersätta dubbar i vinterdäcken är ett annan förvillelse, som förfäktats av nämnde trafiksäkerhetsdirektör. Flera exempel, som nu är aktuella, finns via länkar i min artikel Vinterfaror glöms i massmedia.

Visserligen är femtonåriga maktinnehav på den nivån i staten på tok för långvariga. Det gäller speciellt om man ser på avsaknaden av kompetenskrav för tjänsterna i fråga. Men på sikt löses inte problemet enbart genom att nu byta ut dessa personer. Därför avstår jag här från att uppge några namn.

Ordet Trafiksäkerhetsdirektören, som man kan tycka till om under artikeln, avser alltså funktionen som den nu utövas - inte innehavaren personligen och hans närmaste medarbetare. Utan att någon överordnad ingriper kan de utöva sitt kollektivistiska arbetssätt och lämna den enskilde trafikanten i sticket. De ser trafiken men urskiljer inga trafikanter. Varför har denna mäktiga grupp med statliga tillsvidareanställningar inte anlitat kompetenta personer i och utanför den egna myndigheten? Varför har de inte tagit vara på de kunskaper som ännu finns hos världsledande expertis i svensk bilindustri?

Den öppenhet och saklighet som nu saknas måste säkras i organisationen. Det gäller inte bara Trafikverket. Alla myndigheter som hanterar trafikskador (även de avsiktliga) behöver hjälp med kompetensförsörjningen och måste se till så att kunskaperna ackumuleras ‑ ungefär så som sker inom de etablerade vetenskaperna. Annars återkommer den moralistiska mobbningen av vissa trafikantkategorier i nya skepnader - hos rättsväsendet, i massmedia och bland oss själva i trafiken.

Till Vägverkets gamla förvillelser hör också det pedagogiskt och vetenskapligt dubiösa miljardslöseriet på fartkameror, som möjliggjort lukrativa aktiespekulationer för dem som hänger med i pendlingarna av börskursen hos det svenska leverantörsföretaget.

Innan företaget i maj 2005 utsågs till systemleverantör för det svenska fartkamerasystemet var kursen på nivån 80 öre. Sedan gick den upp till närmare åtta kronor och nu är den tillbaka omkring kronan med häftiga svängningar upp och ned. Kanske kan den aviserade satsningen på nya mobila fartkameror rädda aktieägare, som köpte omkring all-time-high?

I det femtonåriga tidsperspektiv av sofistikerad förvillelse som jag gett exempel på här ovan blir Bilprovningens femåriga klimatbluff en lilleputt. Jag ber om överseende med att jag använder ordet bluff. Men det förefaller adekvat, eftersom varken mail och telefonsamtal 2006 till Bilprovningens miljöansvariga eller min artikel på Newsmill 2009 har fått dem att plocka bort det felritade diagrammet på webben. Ännu mindre har någon rättelse skickats till alla bilägare som för fem år sedan fick en broschyr där falsariet låg till grund för pekpinnar om att köpa mer bränslesnåla bilar.

För att kampanjbroschyrens läsare ska få intrycket att temperaturvariationerna beror på förändringar av koldioxidhalten i atmosfären, så tycks Bilprovningens ansvariga känt sig tvingade att flytta koldioxidkurvan bakåt i tiden ‑ före temperaturkurvan. I början av diagrammet är ritfelet omkring tjugo tusen år.

Att originaldiagrammen från FN:s klimatpanel tyder på ett omvänt orsaksförhållande bekymrar varken Bilprovningen eller alla som tror att vi kan styra klimatet i stället för att anpassa oss till dess förändringar.

Märkligt nog finns samma fel kvar på webbsidorna som jag länkade till i min artikel för över ett år sedan. Kolla själv under rubriken 
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar
Om Bilprovningen behåller sin felritning på webben i ytterligare fem år, kanske de kan få decenniets Förvillarpris - även om Rickard Berghorns artikel tyder på att nuvarande VoF-styrelse inte har den överblick som krävs för att utse kvalificerade pristagare.

Med detta inlägg i Newsmills debatt om Förvillare försöker jag följa Germund Hesslows uppmaning att "hålla efter sanningens dödgrävare" inom mäktiga statliga organisationer. Men decenniers erfarenhet från myndighetsstyrd trafik- och olycksfallsforskning ger mig inga större förhoppningar om att gamla förvillelser ska rättas till. Däremot kanske vi kan hoppas på förbättringar i framtiden.

Lennart Strandberg (31 artiklar)
http://bildrullen.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31963

2 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra skrivet som vanligt Lennart!
Det är inte bara mot svenska trafikanters säkerhet som trafikdirektörens okunnighet är ett hot. Det gäller även svenskarnas frihet och livsstil. Sverige är ovanligt gynnat med tillgång till natur för medborgarna att vistas i. För att tillfullo tillgodogöra sig denna natur behöver man ibland redskap. Dessa redskap, som kan vara skidor, tält och ryggsäck, cykel, häst, kanot, båt, eller annat behöver man transportmedel för att få med sig dit där upplevelsen ska avnjutas. Bil är då det naturliga valet, ibland med tillkopplad släpkärra. Då räcker ofta inte en småbil till. Inte med tillgängligt kupéutrymme och inte heller med tillräcklig dragförmåga på släp. Man får tacka för att tidigare generationer tjänstemän insåg att man inte bör dra omåttlig tungt med en liten bil.
Just nu pågår vintersportsäsongen med uppmuntrande framgångar för svenska elitidrottare. Hur många sådan får vi fram i en framtid utan en idrottslig massrörelse som till rimlig kostnad kan ta sig till och från tränings- och tävlingsarenor?
En majoritet av Sveriges sommarstugeägare skulle inte heller klara att sköta sin stuga eller resan till och från om de inte hade tillgång till en bil som överskrider det politiskt korrekta.
Nu höjs CO2-skatten igen för stora trygga transportsäkra bilar. Inte baserat på hur stora deras faktiska utsläpp är, utan på hur mycket de antas släppa ut om de körs som normalbilen.

Sittande regering tog bort fastighetsskatten för att de inte gillade skatt på ägande. Men godtycklig skatt på ägande av bilar kan de tydligen stå ut med. De motiverar det dessutom med något som de med säkerhet idag vet inte är någon vetenskaplig sanning, utan en endast hypotes och modelleringar som slår fel oftare än slumpen när de jämförs med verkligheten.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Jangdal, 2011-01-13, 16:39

Klimatalarmister åker gärna kors och tvärs över jorden för att tala om att det är "någon annan" som ska straffbeskattas för sitt resande.

Permalänk | Anmäl #2 Robert Pettersson, 2011-01-14, 17:40

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.