Hanna Gadbans aktiviteter 
Utgör etableringen av fristående muslimska skolor en mänsklig rättighet eller är den en maktutövning som genomförs gentemot barn? Vilket perspektiv är det som egentligen tas i beaktande, är det barnets perspektiv, eller föräldrarnas? Och hur kan faktorer som handlar om etnicitet, kön, religion och klass leda till att en hel grupp barn underordnas, utan att samhället reagerar?
Självfallet är vi många som är upprörda och känner frustration över Husbykravallerna. Självfallet är det inte acceptabelt att minoritetsungdomar agerar våldsamt, kastar stenar, slår sönder fönstren, bränner bilar, förstör sitt eget område och tror att de via våld måste förmedla sin protest. I ett öppet samhälle som är byggt på demokrati bör vi fördöma alla våldsformer, oavsett vem eller vilka som använder sig av dessa!
Varför måste man behöva känna sig som främling i detta samhälle som man har råkat hamna i och som är det enda samhället som vi egentligen tillhör? Mångkulturalitet ger upphov till gränsöverskridande, kontextuella och föränderliga identiteter. Låt oss bygga broar mellan våra kulturer i stället för att tala om svenskhet! Låt oss sträcka ut våra händer mot varandra för att kunna leva i fred!
Det tycks vara obekvämt, ovälkommet och hotande att som progressiv feministisk muslim framträda som kultur- och religionskritiker i samhällsdebatten. Vi har hamnat i ett läge där de moraliska aspekterna och kampen för de mänskliga rättigheterna, som vi står för, medvetet negligeras av vissa etablerade grupper och istället stigmatiserar de oss som islamofober som sprider rasistiska stereotyper. Utgör vi verkligen ett hot? Mot vem och vilka i så fall?
Något är riktigt fel när socialdemokraterna väljer en representant vars värderingar inte associeras med varken den sociala eller demokratiska andan som partiet företräder. Ja, något är riktigt fel när nutida svensk politik enbart handlar om ”röstmaximering”oavsett vilka extremkonservativa organisationer dessa röster tillhör! Vad är det för ett missvisande och smutsigt politiskt spel som pågår egentligen?
Det tog tid för mig att befria mig från mitt naivistiska tänkande och begripa den nuvarande paradoxala politiska agenda som kallas för antirasism. Det tog ännu längre tid för mig att kunna distansera mig för att kunna förstå hur kampen för mänskliga rättigheter tycks vara rasistisk utifrån ett vänster- antirasistiskt perspektiv. Och hur en del i den vänsterpolitiska rörelsen ger sig rätten att kalla vem som helst för rasist utan någon som helst respekt för individens integritet.
Jag instämmer till fullo med det som du skriver här, och jag har redan börjat skriva en ny artikel kring detta!
Har någon tänkt på hur det känns om hela ens liv helt begränsas och kontrolleras av någon annan? Hur det känns om ens största kärlek dödförklaras för att man valt ”fel person”? Och hur det egentligen känns om man lever ett dubbelliv och pendlar mellan två olika skilda kulturer varje dag?
Visst drömmer vi om myten om en sekulär skola där eleverna möts på en neutral arena och betraktas som individer bortom religiösa och kulturella tillhörigheter. Men nu har vi i integrationens namn privilegiet att istället lagligt medverka till ökandet av segregation. Religiösa friskolor försörjs med bidrag, hedersförtryck förstärks och barnperspektivet förbises. Vart är Sverige på väg egentligen?
Mikael Johansson, Jag kan använda mitt nätverk till att börja med, men det räcker inte till! Skicka gärna dina uppgifter om du har förslag på hur man går tillväga! Det krävs en ständig kamp för att skapa opinion och hjälpa våra utsatta flickor!
För denna sida ansvarar Hanna Gadban
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
