Recension: The Journey Down: Chapter 1

Efter förra årets stora succé för Telltale Games The Walking Dead har det börjat bli lite av en trend hos indieutvecklare att satsa på episodiska spel, i synnerhet när det gäller äventyrspel. Det är ett smart koncept där du inte behöver ha hela produkten färdig direkt och med tanke på att priset oftast är lågt är även ingångströskeln försumbar för de som är nyfikna på vad spelet har att erbjuda.

The Journey Down är ett svenskutvecklat spel från Göteborgsbaserade Skygoblin som faktiskt ursprungligen såg dagsljus redan 2010 i form av ett freeware-spel. Den versionen har nu utvecklats med bland annat bättre grafik och röster till alla karaktärer. Spelet har en ganska intressant stil när det kommer till karaktärsdesignen eftersom många av karaktärerna är baserade på afrikanska masker vilket ger spelet ett lite unikt utseende. Jag tycker även att det finns en del influenser från Lucasarts gamla mästerverk Grim Fandango.

Du spelar som protagonisten Bwana som driver en bensinstation i Kingsport Bay utanför den stora staden St Armando tillsammans med sin barndomsvän Kito. När de var yngre blev både Bwana och Kito adopterade av bensinstationens tidigare ägare Kaonandodo, men han har sedan dess försvunnit spårlöst. En dag dyker en kvinna vid namn Lina upp och frågar efter en bok rörande Underland - ett område som folk talade mycket om förr i tiden men som nu är förbjudet att ens nämna. Bwana vill förstås imponera på Lina och erbjuder sig att hjälpa till.

Berättelsen i detta första kapitel av spelet visar potential. Jag är genuint intresserad av att lära mig mer om Underland och varför det gigantiska företaget Armando Company i St Armando har gjort det olagligt att ens prata om Underland. Det är inte mycket som egentligen förklaras i detta kapitel, det är snarare karaktärsetablering och sen ett ganska hastigt slut med en cliffhanger. Utvecklarna har lovat via sin utvecklarblogg att andra kapitlet kommer att vara mer omfattande, vilket bådar gott.

Spelet är ganska väldesignat med vackra miljöer och snygga karaktärsmodeller, och även om det faller omkull lite med knackiga animationer vid ett par tillfällen ser det generellt sett riktigt bra ut. Ljudet är dock det område där jag har mest att klaga på. Dialogen låter emellanåt ganska krystad och saknar inlevelse. Detta tillsammans med att en del repliker låter som att de spelades in via mobiltelefon gör att det blir svårt att leva sig in i berättelsen emellanåt. Musiken är dock tidvis briljant, med allt från gungande reggae till storbandsjazz som låter mycket bra.

Trots att detta första kapitel är ganska kort och att pusslen är förhållandevis enkla ger spelet mersmak. Det glädjer en gammal äventyrsnörd som jag är att se fler och fler satsa på denna genre som för inte så länge sedan ansågs vara död. Jag hoppas att Skygoblin lyckas introducera lite mer liv i dialogen i kommande kapitel, för då har de något bra på gång.