Kvinnorna bästa affären för svenskt bistånd

Biståndsministern senaste utspel om risken för korruption inom biståndet slår in öppna dörrar. Korruption är inget nytt problem. Det förekommer dessvärre i stora delar av världen, inom olika samhällssektorer och där internationella transaktioner sker och avtal skrivs.

Liksom tidigare debattörer har Kvinna till Kvinna oupphörligt arbetat för att minska riskerna för att biståndspengar kommer på villovägar. Vi har fört diskussioner med Sida, andra biståndsgivare samt samarbetspartners i mottagarländer. Som en aktör inom biståndet sedan 1994 vill vi understryka att biståndet till allra största delen inte präglas av korruption och missbruk av resurser. I dag stöder vi omkring 120 kvinnoorganisationer i länder härjade av konflikter, på Balkan, i Södra Kaukasus, Mellanöstern och är på väg att etablera oss i östra Kongo och i Liberia.

I alla dessa områden förekommer korruption och maktmissbruk. Under väpnade konflikter faller samhällen sönder, rättssystem och statliga kontrollmekanismer fallerar. Risken för korruption är överhängande när internationella aktörer kommer in och ger stöd, om det så är i form av humanitära eller militära insatser, handel eller bistånd.

En kärnfråga för att motverka korruption är att skapa förutsättningar för folkligt ansvarsutkrävande i mottagarlandet (som även Torbjörn Pettersson nämner i sitt inlägg). Vi har alltför ofta sett hur representanter från det civila samhället marginaliseras från diskussionerna om vilka behov som finns och vilka prioriteringar som ska göras i en återuppbyggnadsfas. Det betyder att insyn över hur biståndsmedel disponeras i mottagarländerna ofta är undermålig. Det urholkar möjligheterna för det civila samhället och befolkningen i stort att hålla politiker och myndigheter ansvariga för hur de använder biståndspengarna. Därför bör mer göras för att mottagarländernas regeringar och myndigheter inte bara känner sig ansvariga mot givarna utan också mot sin egen befolkning.

Inom EU-kretsen talas mycket om mottagarens ägarskap och EU-länderna lägger därför stor vikt vid så kallat budgetstöd. Det är givetvis viktigt att stärka ländernas egna utvecklingsambitioner, men det räcker inte. För att bekämpa korruption och främja demokratisk utveckling är det avgörande att parallellt stödja det civila samhällets krafter. De är centrala aktörer i arbetet mot korruption. Därför är vi oroade att regeringens landstrategier lägger stor tyngdvikt på just budgetstöd och kanalisering via stora multilaterala givare. Vår erfarenhet är att detta stöd ofta hamnar alltför långt från de faktiska mottagarna och mottverkar transparens och ansvarsutkrävande.

Vi vet att den verksamhet vi bedriver har en antikorruptionseffekt. När vi stödjer kvinnorörelser så ökar även deras möjligheter att kämpa för kvinnors rättigheter och delta inom politiken liksom möjligheten att ställa krav på öppenhet i de offentliga finanserna. Ett kritiskt förhållande till den politiska eliten är en förutsättning att kunna ställa frågor om vad statens medel används till. Frågor som: Varför får kvinnor sämre skolutbildning? Varför ges inte kvinnor tillgång till hälsovård på samma villkor som män?

Biståndsministerns resultatskrivelse som presenterades i våras framhåller att biståndets resultat i första hand bör sökas i sammanhang där det förutsätts verka - bland annat när demokratiska förändringsaktörer försöker göra sig hörda. Kvinnorättsaktivister i konfliktområden är förändringsaktörer och de utmanar ofta korrupta ledare och kriminella gäng. På Balkan var exempelvis kvinnoorganisationer först med att uppmärksammade människohandel och våga utmana dess underliggande strukturer och ledare. Därför ser vi fram emot en diskussion om hur såväl det politiska som finansiella stödet till dessa förändringsaktörer kan ökas.

Vi vill passa på att framhålla att det knappt finns något annat politikområde som är så kontrollerat och genomlyst som biståndet. Krav på ökad kontroll och uppföljningsmekanismer avlöser varandra. Risken är att utförarna till slut drunknar i den ökade mängden krav på redovisningar på längden och tvären. Det får naturligtvis konsekvenser för själva kärnverksamheten, att bekämpa fattigdom, maktmissbruk och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Vi frågar oss varför biståndsministern gör detta utspel just nu? Handlar det i själva verket om att stävja biståndskritiska moderater under den pågående partistämman? En erfaren minister som Gunilla Carlsson vet naturligtvis att utspelet inte bara talar till moderata partimedlemmar utan även spär på det ständigt pågående misstänkliggörandet av biståndet. Är det månne det som är syftet?

Lena Ag (1 artiklar)
http://www.kvinnatillkvinna.se/

Anmäl

Vad är att Milla?

Milla är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger.



Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.

Trackback URL:

Trackback URL for this post:

http://www.newsmill.se/trackback/10350

1 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för din medverkan!
Om du är inloggad kan kommentaren omedelbart läsas av alla när du publicerar den. Om du inte är inloggad skickas den till redakören för godkännande.

Newsmill fortsätter med sina härliga rubriker, märker jag. Lite smaskigt à la Aftonbladet är alltid bättre än att låta rubriken representera artikeln/inlägget, eller hur?

Aja, artikeln var det inget större fel på om man ignorerar hela självbevarelsedriftsgrejen (klart att damen tycker bistånd är jättebra och påstår att det mesta inte försvinner i korruption...det är trots allt hennes jobb). Likaså att de "vet" att deras jobb motverkar korruption, självklart är det inte så då artikeln hade backats upp med statistik om så hade varit fallet. Dock lär det vara svårt att få fram lämplig statistik, det krävs många fall och lång tid för att få fram riktig statistik (och inte bara det som kommer efter förbannad lögn).

Jag gillar inte bistånd alls, jag anser att människor bör ta eget ansvar och inte leva på bidrag (varken i Sverige eller utlandet). Dock är det en bättre lösning än att ta hit alla såklart. Jag påstår dock att det inte är de enda två alternativ vi har.

Huruvida kvinnor är mindre benägna att bli korrumperade vet jag inte, jag skulle faktiskt gissa åt andra hållet om någon frågade mig. Män i världen har oftast fler tillfällen att snylta, men om vi skulle se på världens mest jämlika land (japp, Sverige) så tycker jag att kvinnor verkar betydligt mer intresserade av att..."ta förskott på lönen" (tja Mona!).

Det kan självklart bero på att i Sverige så är en majoritet av cheferna (alltså de som får möjlighet att snylta) inom kommun och landsting kvinnor, och mitt förtroende för statsanställda är väl relativt begränsat. Självklart säger jag inte att män ens i Sverige är bättre än kvinnor, men de är annorlunda (som jag uppfattat det).

Män (generellt såklart) norpar inte från kaffepengarna, män köper inte Toblerone för folkets pengar, män har en spärr för sådant. Kvinnor å andra sidan verkar inte lika benägna (eller ha tillfälle kanske) att ta emot 800 miljarder i bonus från ett företag de kört i graven (undantag finns som de flesta vet, LO etc).

För att undvika att bli korsfäst av flanellskjortorna så vill jag tillägga att även om kvinnor är (enligt mig) mer benägna att "låna på obestämd tid" och även om de inte är inblandade själva i bilolyckor så lär de skapa en hel del (låg bakom en kvinna igår som borde ha blivit av med körkortet för länge sedan)...japp, ehum...som sagt, så är kvinnor vanligtvis inte lika benägna att slå folk på käften, våldta etc som män är. Undantag finns som alltid.

Men när det gäller att sprida våra pengar över andra länder (fortfarande negativ till det) så ser jag ingen anledning att prioritera ett visst kön över ett annat. Som vanligt anser jag att kompetens är viktigast. En smart, hedersam (äkta varianten, inte..."den andra") kvinna över en snyltande man och en smart, hedersam man över en snyltande kvinna. Eller med andra ord: kräv att biståndsgänget gör sitt hemarbete och tar reda på vilka de öser pengar över och låt sedan logik (anställ någon från privata sektorn om så krävs) bestämma vem som det ska ösas pengar över.

Permalänk | Anmäl #1 Illwill, 2009-08-29, 22:23

Klicka här för att kommentera