Epsteins STHLM

Sista bilden på Sammy (1991-2009)

Skrivet av Lars Epstein 22:00, 10 oktober 2009 i kategori Stockholmare

Kostas, Gubben, Lammkotletten (p g a doften), Korre, Christos. Kärt barn har många namn. Egentligen hette han Sammy vår lilla lejongula katt som jag en gång för 18 år sedan ville döpa till Leo (lejon på latin) när jag hade hämtat honom från en gård på Lovön. Men det blev Sammy som småflickorna ville. Nu finns han inte längre.

Problemen började för en månad sedan. Sammy förflyttade sig med nästan omärkbart vacklande steg. För en vecka sedan kunde han inte hoppa upp i soffan själv. De sista dagarna nästan släpade han sig fram i lägenheten. Bakbenen ville inte bära. I fredags eftermiddag åkte vi till Djurkliniken på Valhallavägen. Efter blodprov konstaterade veterinären att njurarna var slut. Det fanns ingen räddning. Vi klappade Sammy och våra tårar trängde fram. Han fick en överdos sömnmedel. På bara några sekunder somnade han in utan att märka något

Tomma står nu de gröna platsskålarna på köksgolvet. Klösmärkena på tapeterna blir aldrig fler. Den med katthår pälsbeklädda sammetsstolen i vardagsrummet står för alltid oanvänd som sovplats. Sammy är borta, men minnena finns kvar.

Hur förbannad var jag inte och vrålade ut min smärta när jag ibland vaknade på nätterna av att Sammy satte tänderna i mina tår när jag i sömnen hade låtet fötterna röra sig utanför sängkanten. En gång fick jag åka till vårdcentralen och ta en stelkrampsspruta. Men det är länge sedan nu. Kanske trodde Sammy att mina tår var en liten mus som satt och darrade.

Möss jagade han på landet. Inte bara möss. En gång såg vi, när vi satt i våra solstolar, hur två gula prickar for fram i rekordfart långt borta på ängen. Sammy jagade en dubbelt så stor hare dock utan att hinna i kapp. Andra katter tålde han inte. Jagade bort dem även om de var betydligt större. Han fattade aldrig att han var liten.

Tre gånger hoppade han ut genom fönstret på Skomakargatan i Gamla stan där vi bor. En gång hamnade han på en utbuktning på husfasaden, en meter under fönstret, utan att kunna ta sig upp och utan att bli upptäckt på närmare ett dygn. Han smälte liksom in i husfasaden vars puts hade samma gula rödgula nyans som Sammys päls. Till sist fick jag syn på honom och han kunde fiskas upp. En gång hoppade han ut och hittades på en närbelägen dagisgård. En annan gång bakom en fläkt på Prästgatan.

Han blev sällskapligare och sällskapligare med åren. Många är de timmar vi sovit tillsammans, Sammy och jag, framför både Rapport och Aktuellt, jag i soffan, han i mitt knä, båda utan att låta oss störas av nyhetsuppläsarna. Nu får jag sova själv framför teven utan Sammy som avslappat sträcker ut sig och fungerar som min sköna benvärmare. Inte anade jag att det kunde kännas så tomt och sorgligt när en fyrbent vän har somnat in.

Billig Ingmar Bergmanbok för 15.000

Skrivet av Lars Epstein 12:36, 10 oktober 2009 i kategori Östermalm, City

På Bukowskis Ingmar Bermanauktion nyligen kunde man köpa en papperskorg för 11.000 kronor som den store regissören kastat skräp i. Mot den bakgrunden måste Ingmar Bergmans debutbok ”Jack hos skådespelarna” med egenhändig dedikation till Uno Myggan Ericson för 15.000 kronor anses vara ett fynd. Det kan göras på Antikvariatsmässan på Konstakademin i helgen. 25 antikvariat och några bokbindare ställer ut.

Förutom böcker kan andra fynd göras. Gunnar Ekelöfs resväska från 1920-talet är till salu. Priset är inte satt än. Även hans sista cigarrettpaket från 1967 kan beskådas i en monter (dock ej köpas). Det kan däremot böcker som varit i Gunnar Ekelöfs ägo. Inträdet till mässan är gratis. Det kostar heller inget att lyssna på professor Johan Svedjedal när han berättar om Carl Jonas Love Almqvist i dag (lördag) kl 15 eller på Nils Claesson när han berättar om sin far Stig ”Slas” Claesson i morgon kl 15.

Svenska Akademiens öppna hus

Skrivet av Lars Epstein 22:00, 8 oktober 2009 i kategori Jippon, Gamla stan

Årets Nobelprisjippo är över på tio sekunder. Först ropar Gert Fylking sitt slitna ”Äntligen”. Denna gång så fort debutanten Peter Englund öppnat dörren och träder ut i börssalen på slaget klockan 13.00. Därpå meddelar ständige sekreteraren Englund att årets nobelpris i litteratur tilldelats Herta Müller. Den fullproppade börssalen brister ut i en spontan, lång och varm applåd. Trängseln är enorm i detta stadens kanske vackraste rum med sina förgyllda väggar och kakelugnar och marmorbyster av vittra män. Och i en fönsternisch står Gustav den tredje själv staty. Det var ju han som skapade den Svenska Akademien.

Längst fram närmast Peter Englund i dörröppningen trängs TV-fotografer och pressfotografer på mer eller mindre stadiga stegar. Bakom står den intresserade allmänheten med sina mobiltelefonkameror och försöker föreviga högtidligheten. Längst bak, avskilda bakom ett lågt trästaket, står Svenska Akademiens övriga ledamöter på ett litet podium och låter Peter Englund sköta intervjuerna som aldrig tycks ta slut.

Det jag gillar med det här jippot är att det nog är det enda riktigt högtidliga tillfälle som allmänheten har fritt tillträde till. Det behövs ingen föranmälan, ingen biljett, ingen ackreditering. Det är bara att gå dit och närvara och njuta av atmosfären när årets nobelpristagare i litteratur tillkännages. Jag hoppas denna generösa öppenhet från Svenska Akademiens sida fortsätter ännu några år till i ett samhälle som trist nog blir alltmer slutet för varje dag som går.

Gamla knäckepilar sågas ned på Kungsholmen

Skrivet av Lars Epstein 00:05, 8 oktober 2009 i kategori Kungsholmen

Knäckepilarna längs Kungsholmens stränder är gamla och sjuka. Inte alla men många. Mellan
Stadshusbron och Barnhusbron ska runt trettio träd sågas ned med början denna vecka.
Tråkigt men nödvändigt. Pilarna  riskerar annars att blåsa omkull och skada människor. ”Som
tur var tog vi sticklingar för ett tiotal år sedan. Så de nya träden som planteras istället har sitt
ursprung på Kungsholmen”, berättar parkingenjör Bo Höglund på Norra innerstadens
parkmiljögrupp.