Epsteins STHLM

Möt Stockholm och stockholmarna tillsammans med Lars Epstein - passionerad fotoboksamlare, DN-fotograf sedan 25 år och urstockholmare.

Prenumerera på RSS

Senaste inläggen

Mest kommenterade

Inga kommentarer under denna period.

Sista bilden på Sammy (1991-2009)

Skrivet av Lars Epstein 22:00, 10 oktober 2009 i kategori Stockholmare

Kostas, Gubben, Lammkotletten (p g a doften), Korre, Christos. Kärt barn har många namn. Egentligen hette han Sammy vår lilla lejongula katt som jag en gång för 18 år sedan ville döpa till Leo (lejon på latin) när jag hade hämtat honom från en gård på Lovön. Men det blev Sammy som småflickorna ville. Nu finns han inte längre.

Problemen började för en månad sedan. Sammy förflyttade sig med nästan omärkbart vacklande steg. För en vecka sedan kunde han inte hoppa upp i soffan själv. De sista dagarna nästan släpade han sig fram i lägenheten. Bakbenen ville inte bära. I fredags eftermiddag åkte vi till Djurkliniken på Valhallavägen. Efter blodprov konstaterade veterinären att njurarna var slut. Det fanns ingen räddning. Vi klappade Sammy och våra tårar trängde fram. Han fick en överdos sömnmedel. På bara några sekunder somnade han in utan att märka något

Tomma står nu de gröna plastskålarna på köksgolvet. Klösmärkena på tapeterna blir aldrig fler. Den med katthår pälsbeklädda sammetsstolen i vardagsrummet står för alltid oanvänd som sovplats. Sammy är borta, men minnena finns kvar.

Hur förbannad var jag inte och vrålade ut min smärta när jag ibland vaknade på nätterna av att Sammy satte tänderna i mina tår när jag i sömnen hade låtet fötterna röra sig utanför sängkanten. En gång fick jag åka till vårdcentralen och ta en stelkrampsspruta. Men det är länge sedan nu. Kanske trodde Sammy att mina tår var en liten mus som satt och darrade.

Möss jagade han på landet. Inte bara möss. En gång såg vi, när vi satt i våra solstolar, hur två gula prickar for fram i rekordfart långt borta på ängen. Sammy jagade en dubbelt så stor hare dock utan att hinna i kapp. Andra katter tålde han inte. Jagade bort dem även om de var betydligt större. Han fattade aldrig att han var liten.

Tre gånger hoppade han ut genom fönstret på Skomakargatan i Gamla stan där vi bor. En gång hamnade han på en utbuktning på husfasaden, en meter under fönstret, utan att kunna ta sig upp och utan att bli upptäckt på närmare ett dygn. Han smälte liksom in i husfasaden vars puts hade samma gula rödgula nyans som Sammys päls. Till sist fick jag syn på honom och han kunde fiskas upp. En gång hoppade han ut och hittades på en närbelägen dagisgård. En annan gång bakom en fläkt på Prästgatan.

Han blev sällskapligare och sällskapligare med åren. Många är de timmar vi sovit tillsammans, Sammy och jag, framför både Rapport och Aktuellt, jag i soffan, han i mitt knä, båda utan att låta oss störas av nyhetsuppläsarna. Nu får jag sova själv framför teven utan Sammy som avslappat sträcker ut sig och fungerar som min sköna benvärmare. Inte anade jag att det kunde kännas så tomt och sorgligt när en fyrbent vän har somnat in.

Permalänk Kommentarer (6) Kommentera

Beklagar sorgen. Låter dock som han fick ett långt och händelserikt liv. Jag önskar att man själv kunde få det så, att man kunde få en överdos sömnmedel och få somna in med sina kära omkring sig.

Julia, 16:41, 13 oktober 2009. Anmäl

Jag har tidigare haft katt som också fick problem med njurarna.
Imorgon är det 3 år sedan han dog. Tänkte att jag vill aldrig mer vill utsättas för något sådant igen, men nu sitter vi med ny katt och har t.o.m. skaffat en hund och det går utmärkt! Vår första katt finns med oss i form av minnen och fotografier. Han var unik och våra nya husdjur är unika de med, fast på helt andra sätt.
Det är väl som med människor, utan annan jämförelse, så lika men ändå så olika.

Marion, 10:32, 13 oktober 2009. Anmäl

Jag känner med dig, usch så sorgligt. Fasar för den dagen min lilla hårboll försvinner, trots att han är ett litet bustroll på nätterna.

Fredrik, 08:39, 13 oktober 2009. Anmäl

Beklagar sorgen.
Det blir tomt. har själv haft katt(er) i 45år. Alltid tungt när de lämnar en.
Hälsningar från en gammal kollo-elev.

John, 17:33, 12 oktober 2009. Anmäl

Jag beklagar din sorg och delar min djupaste respekt inför din fyrbenta vän. För någon med katt sen spädbarnsåldern, så förstår jag hur det känns. Det är inget kul, och tomheten framför soffan känns olidlig. Vet dock med dig att minnena, fotografierna, och känslan av spinnet lever vidare, och genom att tänka på honom minns du och hedrar du honom. 18 år är en mycket respektabel ålder för en katt.
Salut!

Ambjörn, (Webbsida) 10:30, 12 oktober 2009. Anmäl

Jag beklagar frånfället av din kära familjemedlem. Det är aldrig lätt att mista ett husdjur, speciellt inte ett som har varit med så pass länge. Minnena (och fotografierna) lever dock vidare.

qwerty, 23:02, 10 oktober 2009. Anmäl

Tidigare inlägg Senare inlägg

Nyheter från STHLM

Foto: Lars Epstein Minnesplatsen där 15-åriga Therese mördades.

MORDET PÅ 15-ÅRIGA THERESE JOHANSSON ROJO

Ungdomsvård för Sturebymord

Döms till ett år och åtta månaders sluten ungdomsvård. Åklagaren hade yrkat på fyra års sluten ungdomsvård för både pojken och flickan.

Detta har hänt. Flickan hittades livlös under natten mot den 7 juni.

Foto: Lina Alriksson

Tusentals nya förskoleplatser behövs inom några år

Om tre år är antalet barn i förskoleåldern betydligt fler. I stadsdelarna Södermalm och Hägersten-Liljeholmen blir det allt fler barn i förskoleåldern. Om tre år är det 3.000 fler än idag, och förskolorna måste förbereda sig för anstormningen.