Om lärkrönikören anders
Namn: Anders Monemar
Ålder: 33
Familj: Sambo Åsa, Embla 5, Smilla 3, Stella 1.
Bor: Utanför Linköping
Yrke: Databasutvecklare
Intressen: Löpning, min trave med böcker & bus.
"Lagstifta kring föräldraledigheten!"
Dagens läsarkrönikör heter Anders Monemar. Han tycker att det här med att dela på föräldraledigheten är en knepig fråga.Två veckor utan sambo. 118 timmar har hon varit schemalagd den här veckan. Det var 14 dagar sen hon var hemma en hel dag. Mer jämställt än så här blir det inte. Nej, låt mig rätta, mer ojämlikt än så här blir det inte.
Det är så här föräldralediga mammor med karlar som gör karriär har det. Ett liv med underbara så stunder, tusen skratt och stormande självinsikter. Jag har aldrig växt så mycket som mäniska som nu. Det knakar verkligen i en. Man hör det nästan hända.
Men det är ensamt. Det som väger upp ensamheten är barnens kommentarer. Som – "Pappa, jag har kissat på (köks-)bordet", "Pappa, Stella har krypit ut på framsidan" eller favoriten som gör dagarna underbara, "Pappa, jag älskar verkligen dig."
Jag fick propsa på att få ta min föräldraledighet. Jag behövde inte ta i men fick ändå stå upp för mig. Att dela på föräldraledigheten är en knepig fråga.
Jag kan inte se någon annan väg än lagstiftning för att få fler fäder att vara hemma. Det är bara 20 procent av alla fäder som tar ut sin földraledighet. Det är traditioner och stela könsroller som ligger bakom. Fädrar med attityder som ”Vi ska nog skaffa en till. ...så blir hon nöjd”. -”Jag jobbar gärna 60 timmar i veckan, hon sköter ju så gärna om barnen” är en annan kommentar jag stått mållös inför.
Men det finns även kvinnor som inte vill dela ledigheten. Ett argument är att inte vilja släppa amningen. Det är svårt att argumentera emot det och jag kan sympatisera med de som känner så. Men de missar något som jag menar är större.
Att båda föräldrarna är hemma ger barnen mer av både närhet och trygghet till båda föräldrarna. Det ger tryggare små spirande vuxna och därmed självsäkrare samhällsmedborgare. Vi har alla att vinna på det.
Sen är det klart att det är en utmaning. Ett bra föräldraskap kommer inte automatiskt för att man är hemma med barnen. Men låt det vara sagt. Det börjar där.
FLER LÄSARKRÖNIKÖRER
- Läsarkrönikören Hemmafrun Eleni: "Privilegium att vara hemma med barnen"
- Läsarkrönika Män är från mars och pekfingermorsan från Blåkulla
- Dagens läsarkrönikör "Var går gränsen mellan tiggeri och entreprenörskap?"
- "Leksaksaffärer farligare än porr"
- Läsarkrönika Man och familj, meningen med livet?
- Läsarkrönika "Varför gör inte alla kvinnor kejsarsnitt?"
- Läsarkrönika "Vårt försprång börjar redan i livmodern"
- Läsarkrönika "Ingen berättar att det tar två timmar att blåsa håret när bebisen kommit"
- Läsarkrönika ”En del morsor måste ha märken att skryta med”
- Läsarkrönika "Allt är en tävling när det gäller barn"
Vid mitt första och enda besök på öppna förskolan så satt en pappa med beundrande mammor omkring sig och pratade högt och nedlåtande om att han inte kunde förstå hur man kan sätta sina barn på förskola när de bara är ett år. Eftersom att vår dotter ska börja när hon är 13 månader så förklarade jag att man inte har så mycket val om den ena inte har möjlighet att ta ut sina dagar för då får man ju två månader mindre att ta ut. Varpå han spände blicken i mig och sa "Men du då?!" och verkade kräva att jag ska stanna hemma längre. Vet inte om han lever i en tro att kvinnor inte arbetar i branscher där 1,5 års frånvaro påverkar ens yrkesliv (jag är it-konsult) och att även vi kan ha höga löner vilket ger ett högre inkomstbortfall om man snålar på dagarna man tar ut.
Amen!
Trist med påhoppet. Förstod dock inte vad du menade. Utveckla gärna.
//Sandstream
Visst Corporatedad kanske verkar lite stöddig, men man måste ju fatta poängen. Tjänar man mycket har man antagligen ett dyrt hus som man inte kan bo kvar i om inkomsten på en dag skulle halveras eller ännu mer. Och man kan ju inte kräva att folk ska sälja huset och flytta bara för att pappan ska kunna vara föräldraledig.
Om man ser till mig och min sambo så har jag tagit hela ledigheten så vi är ju inte alls bra för statistiken. Men min sambo har eget företag som kräver ständig kundkontakt och långsiktiga kundrelationer. Om han skulle ta ut sina två månader så skulle han förlora sina kunder och vara arbetslös efteråt och det är ju knappast någon bra lösning. Nu spenderar han nog ändå betydligt mer tid med vår dotter än pekpinnepappor som artikelförfattaren, men det syns ju inte i statistiken. För att kunna vara med i vår dotters första tid så arbetar han hemifrån med ständiga lekpauser. Allt administrativt arbete gör han på kvällarna när hon sover.
Sen blir jag påhoppad på öppna förskolan för att vår dotter ska börja på förskola när hon är 13 månader av en "duktig" pappa...
Att dela på tiden är jättebra om det går, men pekpinna inte oss andra. Vi måste själva få ta de beslut som passar oss som familj bäst.
Bra virke på din respektive!
Låt säga så här jag är redan där innan lagstiftning. Min absoluta favorit är att städa badrum. Jag har en enorm fetisch på det.
//sandstream
Få saker lyckas provocera mig så mycket som den uppfattning som förs fram i artikeln. Då är jag ändå socialist. Vad är det som får människor att tro att dom lagstiftningsvägen har något med att göra med vilka beslut som jag och min fru fattar? Hur har du mage ? Jag vet väldigt lite om barn, har inte den expertkunskapen som krönikören tycks besitta. Jag har visserligen tre barn själv men skulle aldrig drömma om att min ringa erfarenhet av barn gör mig kvalificerad att komma med lagförslag. Men här är en tanke? Kanske uppskattar inte sexmånaders bebisar att skiljas från mamman? Men strunt samma
Mer faschinerande är den häppnadsväckande uppblåsthet som förekommer hos förment liberala personer (DN:s Peter Wolodarski eller FP:s Erik Ullenhag exempelvis) när dom lägger sig i hur familjer sköter sig. Maken till social klåfingrighet får man söka sig tillbaka till makarna Myrdals "Kris i befolkningsfrågan" från trettiotalet för att finna.....ni vet den boken efter vilken Sverige började kastrera ungdomar