Publicerad 06:00, 19 september 2009

Dagens Rocky: 19 september

Öppna strippen i ett nytt fönster.Prenumerera på Rocky magasin. 
Rocky på Kartago förlags hemsida.

Publicerad 14:31, 18 september 2009

Hemligheten är ute

Jag säger inte att det är min förtjänst men när jag var på favorithänget Esters Te- och kaffehandel i söndags för att intaga en Afternoon Tea i lugn och ro så var det proppfullt och en kö som ringlade sig om inte ut på gatan så i alla fall precis till ytterdörren.

Jag säger inte att det är min förtjänst. Men jag säger att det är min förlust. Nu är hemligheten ute. Det är på Esters man får obegränsat med te, scones och spisbröd med cheddar för bara 115 kronor. Jag skrev om det i förra veckans På stan. Nu får jag betala priset.

Publicerad 12:57, 18 september 2009

And the winner is...

Publicerad 12:13, 18 september 2009

Att lyssna på i cowboybootfåtöljen

Dagens internetfynd! På stan-redaktionen, som tyvärr inte har vare sig rum eller kaffekassa för att skaffa den här onekligen både unika och häftiga cowboybootfåtöljen, har gjort det näst bästa av situationen. Just det, en spellista som vi skulle lyssna på om vi satt i den. Full cowboybootfåtöljambience! Det går att fylla på med låtar förresten, om någon cowboybootfåtöljfavorit skulle saknas. 

(Upphittat via johanwirfalt "Designad i USA" RT @marcussoderlund / @perlager holy cow! http://www.blocket.se/vi/23...about 1 hour ago from TweetDeck)

Publicerad 11:44, 18 september 2009

Ät det här!

 

Lunch på Steam: Mixade "nästan vegetariska dumplings" (lax, räkor, grönsaker) med lila ris och grön sallad 88 kronor. Steamjuice (äpple, mynta, ingefära) 20 kr. Jasminte på små babyknoppar ingår.

Jag såg Steam blinka förbi när Titiyo köpte med dumplings därifrån i något SVT-program för typ ett halvår sedan. Sedan dess har jag velat gå dit, men det ligger så fruktansvärt långt bort – från allt, vet ni hur lång S:t Eriksgatan är? Så lång att det är omöjligt att processa, inte ens Wikipedia tyar – på S:t Eriksgatan att det bara inte har hänt. Men det var värt vägen! Varje steg av den.

Så hur som, om du inte har ett kontor att ta med till i närheten, passa på nu, det finns ett par bord ute, men ingenstans att sitta inne. Och just det, passa verkligen på NU, de stänger redan vid två på fredagar (tre andra vardagar, helt stängt på helgerna).

Publicerad 06:00, 18 september 2009

Dagens Rocky: 18 september

Öppna strippen i ett nytt fönster.Prenumerera på Rocky magasin. 
Rocky på Kartago förlags hemsida.

Publicerad 15:54, 17 september 2009

Kens fetaste skivomslag

I går släppte Ken Ring sin nya skiva ”Hip hop”. Rapparen firar tio år som artist och hyllar musikgenren som, enligt honom själv, räddade hans liv. I DN Kultur idag bad jag Ken Ring berätta om några av sina favoritomslag.

Till vänster: Omslaget till Ken Rings ”Hip hop”, som fick betyget? 4 i gårdagens DN, är en hyllning till Nas skiva ”Illmatic”. Skivan är formgiven av Mattias Lundin.
Till höger: Originalet ”Illmatic”. Ken: ”Det här är ett klassiskt omslag och det betyder oftast också att det är ett klassiskt innehåll. Omslaget hade kanske inte varit så fett om det var på en demorappares skiva.”



2 Pac
”Strictly for my niggaz”
”Ganska fult men ändå ganska snyggt. På den tiden visste man inte riktigt vem 2 Pac var.”


N.W.A
”100 miles and runnin’?”
”Ett av de snyggaste omslagen genom tiderna, kanske det allra snyggaste. Det är grymt att det är tecknat och det ger en stark bild av låten också.”


Notorious B.I.G
”Ready to die”
”Också ett klassiskt omslag, också mycket på grund av innehållet. Albumet är så fett att man har tittat på omslaget så många gånger.”


Peter Tosh
”Legalize it”
”Bara ett jävligt fett omslag. Det var på det omslaget som jag förstod hur weed såg ut, plantorna liksom.”


Smif-N-Wessun
”Dah shining”
”Också bara ett grymt omslag. ­Gillar ögat i bakgrunden. Skivan är ju ­klassisk också.”


Dr. Dre
”The chronic”
”Det här är ett jävligt kaxigt omslag. En så stor skiva, men omslaget var bara en liten inramad bild på Dre.”


Ol’ dirty Bastard
”Return to the 36 chambers”
”Kaxigt att ha sitt id-kort på ­omslaget. Speciellt om man är så bäng som han var.”


Ice Cube
”Kill at will”
”Om man tänker på ’Kill at will’ så tänker man på den bilden. Det är bara hett liksom!”


Redman
”Whut? Thee album”
”Det tycker jag bara är fett.”

Publicerad 09:32, 17 september 2009

Vietnamesiskt kaffe i Stockholm?

Någon därute som hittat vietnamesiskt kaffe i butik i Stockholm? Det går ju att beställa på flera vietnamesiska restauranger och jag tänker att det borde kunna finnas i någon av konnessörsshopparna, eller på något av Asienlivsen på Luntmakargatan? – men jag vet inte – hjälp Paulinda!

"Har letat som en tok efter det goda, nötaktiga kaffet som jag drack överallt i Vietnam. Har kollat på flera asiatiska butiker, har frågat  Hanoi Bar om jag får köpa hem en påse av dem (de har det på menyn) men de vill inte sälja, så nu undrar jag om ni kan hjälpa mig?"

Publicerad 07:00, 17 september 2009

Benkes krönika: "Plötsligt lyfte jag blicken"

Det finns människor som räknar får när de har svårt att sova.

Jag har ett bättre knep. Jag brukar tänka på sånt som det ”stormar” om i förlagsvärlden. Stridigheter om e-boksrättigheter. Upphovsrättsjidder och Google­förhandlingar.

Jag har lite svårt att hålla ögonen öppna bara jag skriver detta.

Jag har skrivit böcker i tjugofem år. Under tjugo av dessa har jag varit fattigare än en kyrkråtta. Fattigare än kyrkråttans utbrände och sjukpensionerade gamla släkting. För mig är det normaltillståndet. Någon gång vart tjugonde år kanske det rasslar till. Sen är det kyrkråtta igen. Och sådär håller det på. Jag klagar inte. Eller det gör jag ju. Men allt mindre. Söker man sig till författaryrket för att man har hört att det är en idiotsäker genväg till de snabba stålarna är jag rädd att man har fått något om bakfoten.

Jag var uppe hos min förläggare härförleden och pratade väsentligheter.­ När väsentligheterna var avklarade började vi prata om e-boksrättigheter, upphovsrättsjidder och Googleförhandlingar, och när läget började bli svårt narkoleptiskt berättade min förläggare att kindleplattan är i antågande.

–?Ki?…?ki?…?kindleplattan? sluddrade jag.

Kindleplattan är alltså tänkt att bli för böckerna vad Ipoden har varit för musiken. (Ja, visst hejdar man sig efter den där meningen. ”Öööh?…?ja, vad har Ipoden inneburit för musiken egentligen?)

Man ska kunna ladda ner böcker. Bläddra sidor på skärmen. Öka ljusstyrkan och kunna switcha till sound mode och vips så bidde det en ljudbok! Man ska kunna ha hela hyllan i sin kindleplatta. Tusen titlar efter vad jag har hört. Tänk vad mycket smidigare det hade blivit med biblioteksbranden i Alexandria! Två tre kindleplattor som man hade kunnat sätta ur spel med en gammal bictändare.

Vilken grej. Vilket lyft. Vilken schvung för bokbranschen.

Är det inte det man längtat efter. En ny grej där man måste hålla reda på usb-kablarna. En ny grej där man måste skälla på barnen för att de lämnar fingeravtryck på skärmen och där man får hjärtstillestånd om någon drullar ner den i golvet. En ny grej där man måste ringa supporten och sitta med ett call center i Skunkland och lyssna på skvalpande piano medan man väntar och en uppfordrande röst som tycker att man ska gå in på www punkt skjutmigiknaskalarna punkt se. En ny grej där det dyker upp en skugga på skärmen efter ett år och man går till verkstaden och de ler snett och säger att det är ingen idé att lämna in på lagning för det kostar åtta hundra bara om teknikern tittar på eländet, men nu kan du å andra sidan köpa den nya förbättrade kindle X?2000 för nio hundra.

Plötsligt lyfte jag blicken och tittade på boktraven på förläggarens bord.

Med tanke på att det är en uppfinning som har sex hundra år på nacken får man säga att den har stått sig ganska bra.

Den går utan batterier. Man kan ta den med sig till stranden. Man kan glömma den på bussen och köpa en ny utan att ruinera sig. Bok, inte buss. Man kan tappa fanskapet i badkaret och sen bara låta den ligga på elementet, sen är den i skick som ny. Nästan. Den blir inte en massa miljöfarligt elskrot som de får vada omkring bland i mörkaste Afrika.

Om boken hade uppfunnits i dag hade den vunnit alla guldägg och formgivningspriser, och kindleplattan hade mötts av hånskratt och förpassats till historiens skamvrå, där den hör hemma. Jag gick ut på Sveavägen, inte ett dugg klokare på e-boksavtalen. Men ganska glad ändå.

Publicerad 06:00, 17 september 2009

Dagens Rocky: 17 september

Öppna strippen i ett nytt fönster.Prenumerera på Rocky magasin. 
Rocky på Kartago förlags hemsida.

Publicerad 00:05, 17 september 2009

Mofeta & Jerre – "Bättre i Berlin"

Publicerad 11:46, 16 september 2009

Vi måste våga tala om BJs

Jo, men vi måste faktiskt det.

Det finns de som inte ser storheten i treans satsning Svenska Hollywoodfruar. Och jajaja, man kan gnälla på deras något omoderna syn på vad det innebär att vara hustru, i form av plikt och så. Men vem orkar?

Om man istället ser detta program som...
a) underhållning
b) ett tillfälle till eftertanke och reflektion

...så är det banne mig kanske det bästa program jag sett. I alla fall på trean. 

Man blir ju inte särskilt avundsjuk på deras lyxliv eller peppad på att snärja en Hollywoodmiljonär. Själva idén med att de lever "den amerikanska drömmen" faller så vackert att mina ögon tåras.

Jag bor i en liten etta och tjänar mindre än vad deras gräsmatta kostar, men jag är inte valiumberoende och jag ser inte ut som femtio fast jag inte fyllt fyrtio.
Och jag är definitivt inte gift med en skrynklig man som är tre äpplen hög och som jag tvingas utföra sexuella tjänster på vare sig jag vill eller inte.

I detta avseende lyckas Svenska Hollywoodfruar bättre än alla självförtroendeboostningsprogram som tv någonsin sänt. Man ska trivas med sig själv och så vidare. Och sin kropp. Hur många program, i synnerhet på tv3, har inte gått ut på det? Men hur många har egentligen lyckats.
När så tre lyxfruar som "har allt" visar sig leva liv som ter sig som ganska så vidriga trots att de har fina kroppar, ett vackert hem, mycket pengar och en heltidsanställd husa så infinner sig självkänslan direkt. "Jag har det nog inte så dumt ändå".

Publicerad 10:56, 16 september 2009

På stan frågar: Kroppkakor och palt på restaurang?

Jag ska sluta googla och göra all min research genom att ställa frågor i På stan-bloggen. Se mig ta första steget! Här är dagens ax ur dagens Fråga På stan-skörd som ingen av oss kan svara på (annat än med utrop om hur bra de själva är på att göra kroppkakor, men det, mina vänner, är en bit vid sidan om poängen). Joakim undrar:

"Finns det något ställe som serverar riktigt goda kroppkakor i Stockholm? Palt går också bra om det skulle råda brist på kroppkakor."

Tips, någon?

Foto: Sam Stadener

Publicerad 10:13, 16 september 2009

Gissa löpsedelsåret!

Favorit i repris!

Vi fick inte in något korrekt svar förra gången. Dessutom blev ett par redaktionsmedlemmar osams när vi skulle reda ut löpsedelns ursprungsår. Men nu kör vi igen! Denna gång är ursprungsåret tryckt på löpet (men maskat nedan) så nu ska det inte bli några konstigheter.


Tävlingen är lika enkel som sist: När kommer löpsedeln från? För guldstjärna, lämna även månad. Den som först avger rätt svar i kommentarsfältet (ange även mailadress) vinner en musmatta och två kortlekar (ev. vinstskatt betalas av vinnaren):

Publicerad 10:10, 16 september 2009

Hannas kåseri: "När allt kan hända"

Jag kollar mina mejl kanske tjugo gånger om dagen. Trycker på uppdaterasymbolen för att se om den där försäkringskillen från Kanarieöarna har hört av sig än, livförsäkringar dimper inte automatiskt ner i knäet på en när någon närstående dör, nej livförsäkringar får man jaga runt hela världen på telefon och klassisk korrenspondens, och så får man trycka på upp­daterasymbolen tusentals gånger innan det händer något.

Så den lilla ilningen i kroppen när ett nytt mejl har trillat in, och besvikelsen när man ser att det är ännu ett fantastiskt erbjudande från sajten som brukade förse mig med compacta discar, tjugo gånger om dagen blir det ilning och besvikelse, modern stress kanske, eller kinesisk vattentortyr. Mycket sällan trillar det in något av något som helst värde.

Och så plötsligt. Sent på kvällen, kattis slumrar i sin lurviga korg som så fiffigt går att hänga på elementet, Bengt Magnusson brummar på teven i de sena nyheterna, jag ligger i sängen, skyddad av mina sovrumsväggar och egentligen fullkomligt avskärmad från resten av världen, då plötsligt trycker jag på uppdatera och resten av världen knackar på rutan och skickar ilningar genom mig. Ett riktigt mejl! Och riktiga ilningar.

Det är en människa som jag inte har pratat med på fem år som hör av sig. Har fått höra om pappas död, beklagar sorgen. Vi har inte pratat på fem år, och sista gången vi pratade så sa vi ingenting som var snällt. Allt var skit. Allt. Klump i magen varenda gång jag tänkt på honom. Varenda gång jag träffat hans vänner. Inte tänka på honom för då måste man tänka på sista gången och det vill man inte.

Men allt nollställs när någon dör. Det som var innan spelar plötsligt väldigt liten roll i sammanhanget. Nästan ingen alls.
 
Mejlet är finstämt och förlåtande. Tystnaden är bruten.

Det är ny tideräkning och nya prioriteringar. Man trycker på uppdatera och överraskas. Allt kan hända.

---
Kåseri från dagens Namn & Nytt