Att vi människor föds med en förkärlek till sött och fett, vet vi. Förr, när vi själva jagade vår mat och inte visste när vi skulle fälla nästa byte, var det viktigt att få i sig många kalorier – gärna fet mat som ju är energität. Och sött tycker vi om för att söta bär och annat sällan är giftiga.

Salt är en annan smak vi människor gillar. Det sägs att salt inte är en medfödd preferens utan något vi vänjer oss vid och lär oss gilla.
– Men man spekulerar i att vi ska tycka om salt, eftersom vi behöver salt, säger Åsa Brugård Konde, nutritionist vid Livsmedelsverket.

Salt innehåller nämligen natrium, ett ämne som bland annat behövs för vätskebalansen i kroppen. Men det är bara en liten mängd som behövs.
– Natrium hjälper oss att behålla vatten så att vi inte blir uttorkade, förklarar Åsa Brugård Konde.

Som förälder får man veta att barn under ett år inte ska äta salt. Deras njurar är ännu inte färdigutvecklade och klarar bara mycket små mängder salt. Det som finns naturligt i bröstmjölk eller modersmjölkersättning är tillräckligt.
– Ju yngre barnet är desto känsligare är det för salt, detta gäller särskilt barn under 6 månader, säger Åsa Brugård Konde.

Om barnet skulle råka få tag i en salt pinne och gnaga på, förgiftar man då sitt barn?
– Nej då, säger Åsa Brugård Konde. Det är helheten som räknas. Det är inte bra med en salt pinne varje dag, men jag kan inte tänka mig att något enstaka tillfälle har någon betydelse.

När barnet börjar med puréer, ofta vid 6 månaders ålder, ska man inte salta barnets mat. Barnet har ännu inte vant sig vid salt och uppfattar inte maten som smaklös, vilket du som förälder kan göra. Man ska också vara försiktig med färdigmat som inte är lagad speciellt till barn under 1 år. Det finns till exempel ofta mycket salt i frukostflingor.

Livsmedelsverket rekommenderar att man fortsätter hålla igen på saltet även när barnet blivit året gammalt, och fortsätter att göra det. Det handlar om barnets framtida hälsa – och om att inte redan tidigt vänja sig vid en alltför salt smak. Då kan det bli svårare att hålla igen som vuxen.
Senare i livet kan nämligen ett högt intag av salt leda till ett för högt blodtryck.
– Hos vuxna kan ett högt saltintag öka risken för högt blodtryck. Men inte hos alla, vissa är känsligare för salt än andra, så det är svårt att veta vilka som riskerar att drabbas, säger Åsa Brugård Konde.

Eftersom salt lyfter fram smaken hos många livsmedel så blir det en fråga om balans.
– Att helt undvika salt vid matlagning kan innebära att maten blir smaklös och att barnen inte gillar den, säger Åsa Brugård Konde.
– Välj ett salt med jod i, tipsar hon vidare.

Jod behövs för de ämnesomsättningshormoner som bildas i sköldkörteln och som bland annat stimulerar förbränning och bildning av proteiner.
Man får titta på förpackningen om den färdiglagade maten eller saltet man tänker köpa innehåller jod eller inte.

Det mesta av saltet vi får i oss finns i färdigköpt mat, pålägg, bröd, salta snacks, pulversåser och soppor med mera. Mat som är hemlagad från grunden, på rena råvaror, som i sig inte innehåller något salt är alltså inte boven i dramat när det gäller för högt saltintag (så länge man saltar med försiktighet…).

– Vill man ha koll på att maten som familjen äter inte är så salt behöver man laga den från grunden. Vill man köpa halvfabrikat så är ett tips att titta efter nyckelhålsmärkningen som finns på produkter som innehåller mindre salt än andra livsmedel av samma typ, säger Åsa Brugård Konde.

Rekommendationen för barn under 2 år är att begränsa intaget till 1,5–2 gram salt om dagen.
Ett förskolebarn från 3 år och uppåt bör inte äta mer än 0,5 tesked salt, det vill säga 3–3,5 gram, om dagen. I den mängden ingår det dolda salter vi får i oss via färdigköpt mat, ost, korv och annat.
– Man måste inte få i sig en halv tesked varje dag, den nedre gränsen för barn är mycket lägre, säger Åsa Brugård Konde.

 

Läs också:

Vi Föräldrar: Johanna Westman: "Nu har jag lärt mig att laga mat"

 Vi Föräldrar: "Våga laga egen barnmat"