Toyota Verso handlar om en enda sak. Den ska vara en flexibel familjefraktare i kompakt format. Toyota är stolta över 7-sitsystemet de kallar Easy Flat. Namnet avslöjar precis vad det handlar om. De två bakre sätesraderna fälls ned enkelt med ett enda handgrepp, sätesdynan fälls in under ryggstödet – resultatet är ett helt platt lastutrymme. De tre sätena på andra sätesraden går att skjuta fram eller bak individuellt. Enklare än så här blir det inte, och det är en gåta att andra bilfabrikanter inte kopierar Toyota på den här punkten. Det är just den användarvänliga flexibiliteten som är Versons starka kort – och just det som den här typen av familjefraktare ska vara allra bäst på.

Toyota är bra på att skapa rymd i kupén, och man sitter upprätt bekvämt på förarplatsen. Sikten är utmärkt. Jämfört med många konkurrenter är ljudnivån riktigt uthärdlig även på den längre resan på motorvägen. I motorvägsfart känns bilen trygg, jämfört med gamla Verso har bilen växt både på bredden och på längden vilket bidrar till bättre stabilitet.

Inredningen är knappast en pulshöjare, det är som vanligt tråkigt på Toyotavis. Hårt, grått och plastigt. Ett irritationsmoment är att man har valt att placera instrumenteringen mitt på konsolen istället för direkt bakom ratten. Utrymmet för passagerarna är mycket bra – så länge inga passagerare trängs längst där bak. För då får alla det ganska trångt. Toyota har också snålat på takhöjden, långa personer slår huvudet i taket när de sitter i baksätet. På den här punkten klarar sig högbyggda Kia Carens mycket bättre.

Testbilen är försedd med Toyotas nya steglösa automatlåda Multidrive S – till en början en märklig bekantskap. Känslan påminner starkt om en slirande koppling. Men man lär sig snabbt gilla den steglösa lådan som inbjuder till en lugn och avslappnad körstil. Utväxlingen i lådan justeras kontinuerligt för att optimera bränsleförbrukningen. Lådan finns som tillval tillsammans med testbilens bensinmotor på 1,8 liter och 147 hästkrafter.

Förbrukningen landar på runt 7 liter/100 kilometer vilket är bra med tanke på motorns effektuttag. Lådan är även försedd med ett sportläge – och det är först nu alla 147 hästkrafter ger sig till känna – bilen känns riktigt pigg. Det går även att växla med både spak och knappar – då simulerar växellådan sju fasta växellägen. Men funktionen känns mest överflödig.

Utseendemässigt är Verson uppnosigt kantig precis som resten av bilarna i Toyotafamiljen. Den känns modernare och fräschare än Kian, men framförallt är det funktionaliteten som gör Verson en vinnare i den här fighten. 7-sitssystemet är helt enkelt elegant enkelt.

Enligt Kia har man med nya Carens velat ta mångsidigheten och komforten hos en MPV, och kombinera med sportigheten hos en SUV. Hjulbasen har förlängts jämfört med föregångaren, yttermåtten har blivit något större. Den är större än Verson, både in- och utvändigt. Komforten har man fått till bra, stolarna är bekväma, sittställningen hög vilket ger bra trafiköverblick. Sportigheten är lite svårare att hitta, visst drar dieselmotorn på 140 hästkrafter förtjänstfullt men det blir inga blixtrande omkörningstider.

Med den fyrstegade automatlådan tar sig Carens upp till hundra från stillastående på strax över tolv sekunder. Växellägena verkar vara svårfunna då och då, vilket gör att körningen kan bli ryckig. Vägbuller finns men är inte ett stort störmoment. Styrningen är lättjobbad med bra respons.

Designmässigt når Kia Carens inte riktigt ända fram, formspråket känns en aning anonymt, för att inte säga småtråkigt. Invändigt går inredningsdetaljerna åt det plastiga hållet, men allt är funktionellt och reglagen lättfunna. Gott om utrymme finns i både fram- och baksäte, även för längre personer. De två baksätena med tre respektive två sitsar går att fälla och då får man ett totalt lastutrymme på över två kubikmeter. Bra!

Tyvärr har inte Kia samma smidiga lösning på stolihopfällningen som Toyota, det känns svårare att byta från passagerarläge till lastläge. Pet-flaskor, nycklar, mobiler, solglasögon och annat nödvändigt sväljs lätt i något av de många förvaringsfacken, här är Carens riktigt bra.
Förbrukningen är godkänd för en så pass stor bil, vi hamnade på strax under åtta liter per hundra kilometer vid blandad körning.

Om du lägger till 14 000 kronor kommer Kia Carens med komfortpaket: svart läderklädsel, elmanövrerad förarstol, regnsensor, parkeringssensor bak, automatiskt avbländbar backspegel och 17-tumshjul. Prisvärt.

Läs mer: Det tysta ljudet av framtiden

Alexander Kemilä alexander.kemila@alltommotor.se
Henrik Carlsson redaktion@alltommotor.se