Mikrofinans: Räddare i nöden
Publicerat 2009-10-16 00:05
Signerat – Rikard Westerberg.
Fattigdom är lönsam. Titeln på Mikrofinanshusets seminarium i Stockholm må vara kontroversiell men inte desto mindre sann. I världens fattigaste länder finns en stor efterfrågan på kapital. Den som investerar i en mikrolånsbank kan förvänta sig en hygglig avkastning – och samtidigt hjälpa småskaliga entreprenörer att själva ta sig ur fattigdomen.
Världen fick upp ögonen för mikrolån 2006 då Muhammad Yunus och hans Grameen Bank fick Nobels fredspris. Grundtanken med mikrolån är att fattiga människor, som inte tillåts låna på den reguljära finansmarknaden eftersom de saknar säkerheter, får tillgång till små krediter.
I Afrika gör befolkningstillväxten och det faktum att 95 procent av människorna inte kvalificerar sig för reguljära lån att marknaden för mikrofinansiering växer snabbt. Mobiltelefoni och IT-teknik sänker transaktionskostnader och mikrobankerna kan nå långt ut på landsbygden.
En kapitalistisk revolution förändrar livet för miljontals afrikaner som tidigare inte haft möjlighet till någon privat förmögenhetsbildning. ”Jag är en rik kvinna nu”, säger en påtagligt glad kenyanska som via mikrobanken Jamii Bora startat två restauranger och en videobutik.
Rwandas ambassadör Jacqueline Mukangira gick så långt som att säga att Afrikas väg till välstånd går via mikrofinans. Utöver mer handel och regeringar som underlättar för entreprenörskap, förstås.
Det är bara att hålla med. Bristen på institutioner för en fungerande marknadsekonomi är en av kontinentens många olyckor.
Därför är det särskilt viktigt att mikrobankerna gör som svenska Mikrofinanshuset och behåller ett affärsmässigt tänkande. ”Vi håller inte på med välgörenhet, vi håller på med affärer”, sa Bengt Nilsson som modererade seminariet.
Finns det något omoraliskt med att svenska sparare tjänar på att hjälpa afrikaner att spara och tjäna pengar? Inte ett dyft.
Fisket betyder säkert mycket mer för afrikanernas möjligheter att försörja sig än microlånen. Kanske skulle du, Rikard Westerberg, eller någon annan av ledarskribenterna ta upp det omfattande tjuvfisket till debatt också?Om ni nu bryr er om Afrikas problem?
Marie, 15:56, 16 oktober 2009. Anmäl
Tack Lars för att du vidgade min förståelse för detta med microlån. Har hört talas om sådana och tänkt att de nog kan vara bra för vissa människor men knappast någon lösning på fattigdomsproblemen, som ju är mycket mer komplicerade än så. Vad DN:s ledarskibenter borde kunna bidra med, till förståelsen av Afrikas problem, är att fästa uppmärksamheten på att vårt land agerar passivt inför EU:s rovfiske på afrikanska vatten. Något som förresten togs upp på DN. DEBATT den 25 maj i år. I artikel hävas att "Den miljöskandal som står för dörren kan komma att få sociala konsekvenser för befolkningen. " En del av fartygen är där helt olagligt medan andra fiskar på licenser som EU köpt av ländernas regeringar.Så t.ex. har befolkningen vid västafrikas atlantkust kunnat försörja sig på fiske i alla tider men nu håller något på att hända. Fisken börjar försvinna och anledningen är omfattande rovfiske från mestadels utländska fartyg. Jag tror att fisket betyder mer för afrikanernas möjligheter a
Marie Lind, 15:53, 16 oktober 2009. Anmäl
...blev du så vaccinerad mot mikrofinanskritik av den inledande haleluja-kören från en aktör som marknadsför en produkt att paneldebatten helt flög förbi över ditt huvud?
Därmed inte sagt att mikrofinans är dåligt - det är inte sällan relevanta tjänster för de sk working poor, men förväntningarna är absurda och dessutom motbevisade sedan länge. Det finns däremot en mycket stor verksamhet inom icke kommersiell mikrofinans som kanske (inte heller det bevisat) gör jobbet bättre, men där finns så klart inte ngt att tjäna för externa aktörer som mikrofinansuset. Det är bara i sverige som Barnevik och mikrofinanshuset kan framföra sina teser helt oemotsagda. Tillochmed the economist (tex 18e juli-numret), wallstreet journal, financial times har i flera år framfört dessa saker.
fortsättning, 12:56, 16 oktober 2009. Anmäl
Afrikas väg till välstånd har mycket lite med kommersiell mikrofinans att göra. Kommersiell mikrofinans kommer i sin nuvarande form inte att vara leverera mot fattigdomsmålen och mikrofinans kommer inte att bidra till utveckling av det så nödvändiga små- och medelstora företagandet. Skälen är enkla: de som lånar är inte de fattigaste och de är inte entreprenörer (mer än i mycket liten utsräckning) och de lånar i allmänhet mycket sällan till produktiva ändamål. Det som händer är att en informell sektor växer och att enstaka individer tar sig ur fattigdom, men de hade dessa gjort även utan mikrofinans. I princip all forskning på området visar detta, mycket få studier kan producera mer än anekdotiska bevis för motsatsen. Fortfarande är det de klassiksa sakerna som utbildning och hälsovård samt icke korrupta stater som är förutsättningarna (m.m). Mikrofinans kan aldrig vara mer än en liten pusselbit. OM du hade varit med hela dagen på seminariet du refererar till hade du hört detta...eller
Lars, 12:53, 16 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.