Fem punkter
Fem punkter för världen
Publicerat 2009-09-25 00:21
Ett år kvar till valet.I New York samlas denna vecka världens ledare. Flera diktatorer har gjort skandalösa framträdanden. Också på 2000-talet är skiljelinjen mellan demokratier och diktaturer avgörande. Den insikten borde prägla Sveriges utrikespolitik.
1 Demokratier måste hålla ihop
En av de viktigaste lärdomarna från 1900-talet är att fria länder måste samarbeta. Det var ur denna insikt som organisationer som EU och Nato föddes efter andra världskriget.
Det är när demokratiska stater håller ihop som de kan påverka utvecklingen i världen och förhindra katastrofer. Utan EU och Nato hade Europa varit en farligare världsdel i dag. För Sverige borde det vara självklart att delta fullt ut i dessa organisationer.
Demokratiernas samverkan är också avgörande för att minska diktaturernas inflytande. Svängrummet för en kärnvapenmakt som Kina minskar om den fria delen av världen håller sams. Kremls ledare blir försiktigare om de vet att Europa och USA är enade i sitt motstånd mot ockupationen i Georgien – ett aktuellt exempel på rysk maktpolitik.
Konflikten mellan demokratier och diktaturer är fortfarande den avgörande utrikespolitiska skiljelinjen. Någon neutralitet mellan dessa styrelseskick är inte möjlig. Om fler länder blev politiskt fria skulle antalet krig och svältkatastrofer i världen minska.
2 Alla människor har rätt till frihet
Det har gått 60 år sedan FN antog sin deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men fortfarande lever drygt hälften av jordens befolkning i länder som organisationen Freedom house kallar för ofria eller halvt fria. På sistone har utvecklingen dessutom gått tillbaka – under 2008 försämrades villkoren för människor runt om i världen.
Stats- och regeringschefer måste med mycket större beslutsamhet hävda de grundläggande fri- och rättigheternas universella giltighet. De gäller för alla människor, inte bara för invånare i rika och utvecklade länder. Nationsgränser innebär ingen rätt för stater att bete sig hur som helst.
Att förtrycka och terrorisera människor får aldrig bli ett lands inre angelägenhet. När exempelvis den sudanesiska regimen utlöser ett massmord i Darfur har omvärlden en skyldighet att skydda befolkningen.
Mänskliga rättigheter kommer att kränkas även i framtiden. Men omfattningen kan minska om demokratierna ingriper oftare och ställer förövarna till svars.
3 Nykter syn på FN
Förenta nationerna har länge haft ett gott anseende i Sverige. Det går att förstå om man tar hänsyn till de ädla mål som FN har för sin verksamhet.
För svenska politiker har medlemskapet i organisationen också gett en känsla av trygghet och förutsebarhet – stora länder har inte ensamma kunnat diktera avgörande frågor för världen.
Men som veckans möte i New York visat är FN också ett forum för några av världens mest vedervärdiga regimer. Det hade inte behövt vara en svaghet om deras inflytande begränsade sig till skandalösa framträdanden i generalförsamlingen, som Libyens diktator gav prov på i onsdags. Problemet är att diktaturerna alltför ofta tillåts påverka och prägla organisationen, exempelvis i arbetet med de mänskliga rättigheterna. Viktiga reformer och resolutioner blockeras av stater som inte alls står bakom FN:s mål.
Det behövs en större realism i Sverige om FN:s roll och dess tydliga begränsningar.
4 Förhindra spridning av katastrofvapen
Det blev aldrig någon kärnvapenkonfrontation mellan USA och Sovjetunionen. Ömsesidig avskräckning bidrog till att det kalla kriget avslutades fredligt.
Ändå är riskerna för att något allvarligt ska inträffa förmodligen större i dag än för 30 år sedan. Att FN i går antog en resolution om nedrustning är välkommet, men det är långt från ord till handling. Antalet kärnvapenmakter är fler. Nordkorea har genomfört provsprängningar och mycket talar för att den iranska regimen är på väg att utveckla en egen bomb.
Samtidigt tilltar spridningen av andra massförstörelsevapen, vilket ökar risken för att stridsmedlen ska hamna hos någon terrorgrupp. Kunskapen om kemiska och biologiska vapen når fler.
Sverige bör ge frågan högre prioritet i utrikespolitiken, även om vi i bästa fall bara kan påverka utvecklingen på marginalen.
5 Stå upp för frihandeln
Världens ledare har i krisens spår upprepade gånger lovat att inte hemfalla åt protektionism. Men trots de stora orden har i princip alla ledande nationer ändå vidtagit åtgärder för att skydda den egna industrin. Bilfabrikanter och bönder har skrikit högst och fått de största checkarna från sina respektive regeringar. Den stigande arbetslösheten ökar pressen på politikerna.
Som EU-ordförande har Sverige en unik möjlighet att driva på för att handeln mellan länder kan börja växa igen. De strandade frihandelssamtalen inom den så kallade Doharundan måste väckas till liv, inte minst om fattigdomen ska minskas.
Minnet av trettiotalets många skyddstullar, som ledde till en långvarig ekonomisk tillbakagång över hela världen, förskräcker. Vägen ut ur krisen stavas mer handel, inte mindre.
Läs mer: Fem punkter för säkerheten
Visar 1-10 av 11. Per sida:
Hur utmärkt det än är med demokrati så visar det gångna halvseklet att den inte är någon garanti för fred. Snarare tycks det vara tvärtom. (Om Kina hade varit den mest krigiska nationen under den epoken så hade världens folk uppenbarligen besparats många miljoner oskyldiga krigsoffer.)
”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande…” inleder artikel 25 i FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna, som alltså inte enbart handlar om yttrandefrihet och annat som vanligen saknas i diktaturer. Merparten av artiklarna är tillämpliga på alla länder, och mänskliga rättigheter alltså inget som kränks enbart i diktaturer.
Viktiga resolutioner blockeras av stater som inte står bakom FN:s mål, skriver DN. Världens ledande demokrati, som säger sig stå bakom FN:s mål, svarar likafullt för ett oslagbart rekord när det gäller antalet blockerade resolutioner i säkerhetsrådet. Söker man ett mönster så gäller dessa veton oftast resoluti
Det gick ej att kommentera på fem punkter för jämställdhet så jag gör det här.
Jag håller med i det som står under punkt ett om att se individen! Utmärkt!
Niclas Kuoppa, 14:23, 27 september 2009. Anmäl
DN har rätt i om vikten av ökad samverkan mellan demokratier. Det krävs en gemensam strategi som utgår ifrån långsiktiga gemensamma intressen som fred och säkerhet. Men denna samverkan kan inte vara helt exklusiv för demokratier, då detta skulle öka tendensen mot allianser mellan förtryckande regimer. Något vi ser tecken på sedan länge. En strategi som innefattar ökad frihandel, ökade diplomatiska påtryckningar för demokratiska reformer, och ökat delat ansvar för fred kan fläta in förtryckande stater i internationellt samarbete och öppna upp dem så att kontakterna med folk i förtryckta länder ökar och stärker de demokratiska delarna av civilsamhällena, vilket kan främja reformer på lång sikt.
Niclas Kuoppa, 14:19, 27 september 2009. Anmäl
"Bilfabrikanter och bönder har skrikit högst och fått de största checkarna..." skriver DN. Nej, så är det inte, vilket en elementär faktakontroll genom internet visar. De alldeles ojämförligt största checkarna som nyligen skrivits ut (de största i världshistoren) har gått till banker och finansinstitut. Vän av ordning bör därför ställa sig frågan hur det kommer sig att DN missar detta uppenbara faktum - den största vågen av "protektionism" i världshistorien? Är det fri handel för vissa (t ex biltillverkare och bönder) men inte för andra(bankirer, börsmäklare och valutahandlare) som är DNs officiella linje?
Markus Kallifatides, 16:30, 25 september 2009. Anmäl
Jag måste säga att jag blir förvånad över DN här. Är det här de absolut viktigaste frågorna för världen? Ni argumenterar för att Sverige ska gå med i Nato, när den organisationens funktion ifrågasätts av de egna medlemmarna och baseras på en uppdelning av världen som hörde kalla kriget till.
Ni sätter demokratier mot diktaturer som att det är en glasklar gräns. Jag gillar inte vad som händer i Ryssland idag, men är landet en renodlad diktatur? Dessutom förknippar ni dessa diktaturer med kärnvapen och "maktpolitik". Som att inte demokratier har kärnvapen eller ägnar sig åt krig som FN inte sanktionerat? Det blir väldigt svårt att följa argumentationen där. Självklart behöver övriga världen enade mot Kina resp. Ryssland i flera frågor, men på samma sätt borde "övriga världen" stå enade mot USA och Kina i klimatfrågan.
Apropå det, var är miljön bland de här punkterna? Klimatet och förlusten av biologisk mångfald är ett reellt hot mot världens ekonomier, de fattigaste länderna och de redan
Johan Enqvist, orolig egenföretagare, 15:25, 25 september 2009. Anmäl
Svar på Dr Gyllensnabel
Många andra länder la sig i inbördeskriget i USA. Både Frankrike och England satte press på både syd och nord. På grund av att kriget avslutades, eller tippade över till nords favör, så pass snabbt hann det dock inte utvecklas till ett storskaligt krig med mer kombertanter. På nords sida stred dessutom tusentals skottar, Irländare, preussare etc etc... både england och frankrike var till och ifrån tämligen nära att gå in direkt i kriget dessutom... men som tur är avslutades det in tid... så läs på nästa gång du svänger dig med ord och fraser här.
Snurre, 13:02, 25 september 2009. Anmäl
Det talas fint om att demokratier ska hålla ihop, men det som händer i praktiken när Kina bedriver sin politik är att ingen vågar göra något för det drabbar demokratiernas ekonomi enormt hårt om Kina skulle sätta emot och sluta samarbeta med dem. :]
gastlind, 10:47, 25 september 2009. Anmäl
Klart att demokratier ska hålla ihop. Men om demokratier - precis som Ryssland - ockuperar och förtrycker så borde de brännmärkas. Israel har t ex ockuperat och brutit mot Genèvekonventioner i mer än 40 år. Vad gör vi åt det?
Och hur ska vi kunna fördöma Sydossetiens självständighetsförklaring när vi godkänner Kosovos?
Den avgörande skiljelinjen går tyvärr inte mellan demokratier och diktaturer så länge demokratier tillåts uppträda som de värsta diktaturer.
Jörgen Bergström, 08:37, 25 september 2009. Anmäl
Ett nykolonialt program kan man säga. Folkrätten, FN-stadgan och Nürnbergprinciperna förklaras som irrelevanta med den fina frasen "Nationsgränser innebär ingen rätt för stater att bete sig hur som helst."
Något som alltså i praktiken måste tolkas som att fattiga länder vilka är möjliga att anfalla ockupera och kolonisera, som Afghanistan och Irak, saknar rätt till nationellt oberoende.
Ingen kan - utgående från vad som görst praktiskt - tolka det som att USA, Storbritannien eller andra NATO-länder borde ställas till svars för sina krigsbrott.
Fred Torssander, 08:09, 25 september 2009. Anmäl
Ja det låter ju bra det där med att vi i den rika delen av världen ska skydda fattiga länders befolkning mot förtryck och utrotning. Men har vi inte själva bidragit till att vissa länders folk är så fattiga att de måste slåss mot varandra för att få det de behöver? Har vi inte tagit alltför stor del av jordens resurser för egen del?
Frågvisa Anna, 04:15, 25 september 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
