Bortom Luther
Publicerat 2009-10-18 00:05
Illustration: Magnus Bard
Frihet handlar inte bara om arbete. Valet mellan arbete och fritid bör vara individens eget – så länge man försörjer sig själv.
Arbetslinjen är i grunden riktig. Vuxna friska människor ska i möjligaste mån inte gå på sjukkassa eller a-kassa. Trygghetssystemen är till för dem som inte kan – inte för dem som vill avstå från att arbeta. Att försörja sig själv är dessutom bra både för den egna utvecklingen och för självförtroendet.
I den politiska retoriken har det dock emellanåt varit mer Luther än John Stuart Mill. Att arbeta i sitt anletes svett har framstått som viktigare än egen försörjning. Det är ingen frihetlig linje. Arbetsplikt hörde hemma i Sovjetunionen.
Valet mellan materiell standard och fri tid bör vara individens eget. För frihet kan lika gärna handla om att arbeta mindre som att arbeta mer – som DN:s Insidan visat i en serie reportage under veckan.
Att ha kontroll över sin egen tid är viktigt för många. Tid är pengar – men pengar är också tid. Viljan att leva enkelt kopplas gärna ihop med kritik av konsumtionssamhället och jakten på prylar och status. Något ligger det i det.
Den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes förutspådde på 1930-talet att den ekonomiska tillväxten skulle ge oss ett överflöd av ledig tid. Så blev det inte. I stället har vi snarast fått mindre tid ju rikare vi blivit.
Hur kan det komma sig? Förre handelsministern och professorn i nationalekonomi Staffan Burenstam Linder (M) försökte i boken ”Den rastlösa välfärdsmänniskan” reda ut denna paradox. Hans huvudtes är att varuproduktionen ständigt blir billigare, men att billigare prylar inte gör att vi konsumerar mindre, utan mer. Större hus, fler apparater och prylar tar i sin tur väldigt mycket tid i anspråk.
Man behöver inte moralisera över shoppingkulturen för att försvara rätten att byta materiell standard mot mer tid till vänner, familj, ideellt arbete eller självförverkligande. Valet är individens.
Problemet är att den svenska modellen snävat in valmöjligheterna. Jobbskatteavdraget har visserligen gjort det lättare att gå ned i arbetstid – även om motiveringen varit den motsatta. Skattenivån är dock fortfarande hög och de offentliga systemen utgår från löneanställning och fast heltidsarbete. Las håller tillbaka utbudet av tillfälliga påhugg. Det socialdemokratiska kravet om ”rätt till heltid” skulle om det blev verklighet kraftigt reducera antalet deltidsjobb.
Att arbeta mindre är därför inte lätt. En rad andra regleringar gör det dyrt att leva. De svenska byggnormerna skapar exempelvis höga boendekostnader. Bohemer göre sig icke besvär.
Även småföretagandet är styvmoderligt behandlat. Visserligen arbetar många företagare hårt, men friheten att få jobba åt sig själv, och kontrollera sin tid, är en viktig drivkraft för många av dem som startar eget.
Den svenska modellen har över lag gynnat konsumtion framför produktion. Omfördelningen av ekonomiska resurser har motiverats med att låginkomsttagare spenderar mer av sin inkomst. Möjligheten att spara sig till ett oberoende har däremot motverkats. Till allt detta har staten låst in stora delar av tjänstesektorn så att svenskarna spenderar oproportionerligt mycket av sina pengar på varor i stället för på tjänster.
Politiken har därför bidragit till att göra Sverige materialistiskt. För många ger dock skapande och produktion större lycka än högre materiell standard och statuskonsumtion. Att inte leva på andra är en rättvisefråga. Men möjligheten att utforma sitt eget liv är en fråga om frihet och välbefinnande. Arbetslinjen i all ära – politiken skulle också må bra av större frihetspatos.
DN 18/10 2009
Visar 1-10 av 17. Per sida:
Olof Hansen - visst går det att strukturera problemet för alla som vill men de flest vill inte. Hellre kör man på i gamla vanliga banor till konkursens stup.
Luther gjorde samma misstag med benägen hjälp av tillväxtsugna furstar.
Nils-Erik Forsberg, 07:54, 19 oktober 2009. Anmäl
Den laga rantan ar skapat en osund ekonomi som inte bygger pa ekonomiska realiteter utan konsumtion av livstilsvaror och plasma-tv.
Sparande ar till for investeringar. Den laga rantan missgynnar detta.
Tillvaxten byggd pa lanta fjadrar fungerar inte.
Och visst ar det politikerna som blossat upp ekonimin men liksom for Flickan med svavelstickorna i HC Andersens saga ar tiden kort.
Johan K, 01:16, 19 oktober 2009. Anmäl
Det jag inte kan förstå är att folk verkar välja sin egen lön och ekonomiska frihet framför sina barns politiska frihet..- Det de nu ger bort kommer deras barn aldrig att få igen.
Erik den helige, 00:17, 19 oktober 2009. Anmäl
Med Luther på ena axeln och Ågren på den andra är det inte så lätt. Föredrar dock Luther som gett oss det välstånd vi har.
Håller med om att det står var och en fritt att göra vad man vill så länge man inte belastar andra. Fast bidrar du inte till trygghetssystemen antar jag att du inte har några krav på dem vid sjukdom och pension?
Någon nedan skrev att valet står mellan trygghet och frihet. Det är inte sant. Tryggheten måste alltid finansieras och det kan bara göras i ett fritt samhälle.
Null, 00:06, 19 oktober 2009. Anmäl
En granne till mig, en man i 35 års åldern hade två drömmar. Den ena var att hitta en kvinna som kunde älska honom. Hans andra dröm var att gå ner i arbetstid. Han hade ju redan allt han behövde materiellt.
Eriik Blatte, 22:57, 18 oktober 2009. Anmäl
"Bortom Luther" kan omöjligen vara en ekonomisk slogan. Det måste ju handla om teologi, för det var vad han sysslade med.
Att arbeta i sitt anletes svett var, för honom, bara positivt om man inte arbetade förgäves: "om jag hade undervisat en enda själ, och räddat honom ur helvetets gap, så skulle jag inte ha arbetet förgäves".
Frihet, 22:02, 18 oktober 2009. Anmäl
Hur har de burit sig åt som haft friheten att "lyckas"? Ja det kan vi bara ana oss till men det har nog inte gått så lagligt till alla gånger och andra människor har säkerligen blivit förlorare......Har vi råd med den friheten för vissa medan andra hamnar i fängelset om de försöker göra likadant dvs. skaffa sig rikedom på andras bekostnad?
Frågvisa Anna, 19:58, 18 oktober 2009. Anmäl
Överhuvudtaget har ekonomin inte någon möjlighet att hantera den här problematiken idag. Bara en sådan sak som att en minskning av arbetskraftbehov leder till artificiellt skapande av ett sådant genom manipulation av penningmängd styrd av utlåning och statliga program för att 'skapa jobb' gör det omöjligt att realisera en minskning av arbetstiden. Man vill inte minska arbetstid generellt och 'dela' på jobben, utan skapar artificiella jobb genom att direkt eller indirekt (genom inflation) beskatta dem som utför nödvändigt arbete.
I slutändan krävs det fundamentala förändringar i de ekonomiska indikatorerna och styrmedlen som BNP, penningmängd, värdering av välfärd, etc, för att ens kunna analysera problemet på ett strukturerat sätt. Tyvärr är det tveksamt om det kommer att hända i den närmaste framtiden.
Olof Hansen, 19:11, 18 oktober 2009. Anmäl
Frihet lika med rätten att lyckas // ”Den som är satt i skuld är aldrig fri”. Vad blir negationen till Ordförande Persson bevingade ord? Den som har skapat ett kapital är fri. Tänk om logik och mattematik skulle härska. Vad enkelt allt skulle bli men med politiker utan examen och en skola där eleverna hjälpligt kan läsa och knappast kan räkna blir det svårt. Speciellt i ett samhälle som i decennier byggde vägen mot totalitär. Ett samhälle där en tidning som DN applåderande när socialisterna konspirerade för att stoppa allt som luktade kapitalism. ” ”Sven Ivan Sundqvist, Dagens Nyheter, As a memory for life. Sven-Ivan” Och visst blev det ett minne för livet. Men troligtvis inte på det sätt som tidningen hade hoppats när de, 1977, skickade ovanstående meddelande med lite bilder till oss efter ett antal ”skandalartiklar” om Trend Invest. ” Sista sidan Börsens tio budord, Holmlund, 2003.
Per Holmlund, 17:09, 18 oktober 2009. Anmäl
Vi har en infernaliskt slag framför oss när sverige om några år dundrar in i sin egen hemmasnickrad lågkonjunktur och det diskutteras sånt här dravvel? Vi behöver öka den arbetade tiden MYCKET DRAMATISKT om vi ska kunna undvika framtidens problem. Så mycket kommer vi inte kunna öka arbetstiden så en svensk krasch är oundviklig, men vi kan påverka hur omfattande kraschen blir. Då föreslår jag att vi försöker göra den så liten som möjligt. Redan om hundra-tusen svenska villa-hushåll dukar under vid räntenivåer på 6-8% så kommer bara detta orsaka kreditförluster på flera hundra miljarder. Hur ska det sedan gå att undvika svallvågor av detta? Nu närmar sig pay-day för 40 år av försakad utveckling. Sverige kommer störta på välståndsligan. Vår valuta kommer inte vara värd något. Vi kommer bli en större variant av island. Låt oss möta detta genom att TA FART NU när vi fortfarande har ett initiativ. Uppförsbacken framför oss är brant.
Ekonomen, 16:53, 18 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
