Sjukt rolig, står det i Teater ­Peros marknadsföring av den nya föreställningen Rut & Knut leker ­doktor och det stämmer precis! I denna show för barn (3–5 år) klaffar allt (utom bacillscenen som man bör strama åt).

Regissören Peter Engkvist utgår från Carin och Stina Wirséns härliga bilderbok, men förmår signera egensinnig och uppfinningsrik teater samtidigt som ­bokens drastiska tonläge hålls ­intakt.

Det är en ren fröjd att se skådespelarna Kari Hamfors Wernolf som Rut och Per Wernolf som Knut med översvallande lust och exakt precision i kroppskomiken ge sig hän i teaterns lekrum. Med Knuts fjärrkontroll fixar man ­fiffigt ljud och Ulf ­Erikssons ­musik till sånger och rappande, rimmade textflätor.

Rut och Knut firar veritabla orgier i maffiga sjukdomssymptom. Doktor Knut har fullt sjå att dra ut en spik i foten på den upprymda Rut och sticker en bamse­låtsasspruta i Rutrumpan. Leken byter riktning och ibland är det Knut som går till doktor Rut och det är precis lika skojigt.

Knut lider av en akut pricksjukdom och Rut kokar ihop en spännande mixtur som gör ­susen. Det opereras med friskt humör och Knut och Rut plåstrar ystert ansiktena till de rysligaste grimaser. Skuttsjuka, mjuka ben och sprattelfeber kan nog smitta också publiken.

I Rut & Knut hjälper versen till att hålla formen på de mest ­utflippade knasigheter. I Pantomimteaterns nya barnföreställning för samma åldersgrupp, Den bortglömda kungen, är de dramaturgiska tyglarna betydligt lösare.

Ramhandlingen utspelas på ett museum där en beskäftig dam börjar berätta historien om den bortglömda kungen som levde för flera tusen år sedan. Plötsligt framstår han som livs levande och testar sin porträttlikhet med bilden på museets vägg. En rätt så tokig kung, tycker nog publik­barnen, med halvmaskens bulliga potatisnäsa, ett svamlande nonsensspråk och kronan på svaj.

Regissören Hannu Böök har arbetat fram en commediainspirerad föreställning av korta episoder. Det är lätt, improvisatoriskt och fantasifullt med många roliga ­detaljer, men känns stundtals en aning tunt. Kungen blir byråkrat och sorterar papper ­efter färg, dansar med en uggla som blir hans nyfunna vän och möter djurlivet under ett sagoträd.

Skådespelerskan Anna Svensson byter kvickt mellan rollerna, men behåller hela tiden en grundtrygg värme och ett sinne för plastisk humor. Den kungen riskerar nog inte längre att bli bortglömd.