Den kavata lilla ­räddningsbåten Elias, känd från barn-tv, får här för första gången pröva sina vingar – eller vad man nu säger i marina sammanhang, sin propeller? – i fullt långfilmsformat. Han faller i onåd på räddningscentralen och förlorar sin ärorika befattning efter att, givetvis oförskyllt, ha stött sig med en högfärdig lyxjakt, men försöker rehabilitera sig genom att delta i sökandet efter det försvunna kungaskeppet. Och så är det en rosa prinsessbåt inblandad i det hela.

På plussidan kan man notera att de norska producenterna presterar en prima digital animation: vattnet ser vått ut och vågrörelserna går att köpa. Men rätt snart har man som vuxen överdoserat på präktighet och längtar häftigt efter ironiska ­referenser. Och jag kan heller inte riktigt se hur den knarriga rojalismen (hej, Sven Wollter) och den strama pliktmoralen ska göra ungarna vilda av förtjusning.