Vädret just nu: 14,3º
Prognos fredag kl 3:
+10 till +11
torsdag 6 sep 2007
Lilian, Lilly
Visa allt innehåll A-Ö
LokusJobb LokusMotor LokusKöp&Sälj LokusBostad LokusResor

Ledarartikeln: Rätten att förlöjliga en religion

 ALLMÄNT/ Publicerad: 2007-08-28 10:05

Det här är den ledarartikel som publicerades i samband med den teckning av Muhammed som har orsakat protester bland muslimer både i Sverige och i Iran.

 WEBB-TV
 FLER ARTIKLAR
 LÄNKAR

Konstnären Lars Vilks har gjort tre teckningar som förlöjligar profeten Muhammed. Profeten framställs som en rondellhund.
Hittills har tre konstutställningar sagt nej till att publicera hans bilder. Konstföreningen i Tällerud sade nej. Därefter sade Gerleborgsskolan i Bohuslän nej. Nu har även Moderna museet i Stockholm sagt nej.
Det är en oacceptabel självcensur. Ett liberalt samhälle måste klara av att göra två saker samtidigt. Å ena sidan slå vakt om muslimers rätt till religionsfrihet och deras rätt att bygga moskéer. Å andra sidan är det också tillåtet att förlöjliga islams främsta symboler – liksom alla andra religioners symboler. Det finns ingen motsättning mellan dessa båda mål. Det är till och med så att de förutsätter varandra.

Det är därför logiskt att den muslimska tidskriften Minaret tillsammans med föreningen Sekulära muslimer i Sverige, tänker arrangera en utställning med Lars Vilks teckningar.
Religion är ett mer känsligt område än politik. Den religiösa tron är mer personlig, med följden att en kränkning eller ett förlöjligande av en religiös symbol, kan upplevas som en personlig kränkning. Det gäller inte bara muslimer.
1979 gjorde Monty Python-gänget filmen ”Life of Brian”. Den handlar inte om Jesus, utan om Brian, en ung man som föds och lever samtidigt som kristendomens grundare. I Norge förbjöds Life of Brian, med hänvisning till lagen mot hädelse. I USA fanns röster för att filmen skulle förbjudas. John Cleese påpekade att Gud säkert kan ta hand om sig själv. Jag är själv aktiv kristen. Och jag anser att Life of Brian är en hejdlöst rolig film.
Bakgrunden till att Lars Vilks fått svårigheter med att ställa ut sina teckningar är den så kallade karikatyrkrisen som Danmark råkade ut får i januari 2006.
Det blev kravaller utanför ambassadbyggnader i muslimska länder. Mjölkjätten Arlas försäljning i den muslimska världen sjönk som en sten. Det blev diplomatiska förvecklingar.

På ytan handlade det om att tidningen Jyllands-Posten publicerade en serie karikatyrer på
Muhammed. Självklart var det rätt av Danmark att hävda sin tryckfrihet.
Men karikatyrerna var urusla. De hade likheter med antisemitiska teckningar som gjordes av pronazistiska tecknare under 30- och 40-talen. Främlingsfientliga krafter har under ett antal år haft ett alltför stort spelutrymme i dansk politik. Bland annat har Sverigedemokraternas systerparti fått ett direkt inflytande. För många muslimer i Danmark blev teckningarna i Jyllands-Posten ett uttryck för ökad intolerans.
Det är lite svårare att genomskåda det politiska spel som pågått i de länder där ambassadbyggnader utsattses för kravaller. Men det förefaller sannolikt att kravallerna – åtminstone i några fall – inte var så spontana som det verkade. Det kan ha varit ett sätt att rikta uppmärksamheten mot en yttre fiende.
Den danska regeringen klarade inte att göra två saker samtidigt. Den borde på ett tidigt stadium ha sagt att karikatyrerna i Jyllands-Posten var osmakliga och dåliga, samtidigt som den klargjorde att det är tillåtet att göra osmakliga och plumpa karikatyrer i en demokrati.
Nu har några riktigt dåliga karikatyrer, publicerade i Danmark, lett till att den ena konsthallen
efter den andra vägrat att ställa ut Lars Vilks tre teckningar. Det finns en rädsla för att något otrevligt ska hända.
– Jag tycker att teckningarna är bra. Men det finns också en rädsla här på hembygdsgården att det ska ledas till problem och bråk, säger Märtha Wennerström, ansvarig för konstutställningen i Tällberg (SvD 21/7).
Konstgallerier låter sig alltså skrämmas av ett diffust hot. De ger budskapet att det är lätt att skrämma till tystnad.

Rätten till religionsfrihet – och rätten att häda religioner hör ihop. De förutsätter varandra.
Vad händer om en fundamentalistisk muslim vill uttrycka sin tro genom bildkonsten? Det blir uppenbarligen lätt att övertyga konstgallerier att de bilderna är olämpliga, att de kan leda till bråk. Så inskränkningen av Lars Vilks möjligheter att uttrycka sig, kan även att drabba muslimers rätt att yttra sig.

LARS STRÖMAN
Ledarskribent
epost: lars.stroman@na.se • telefon: 019-155029

Tipsa någon om artikeln | Skriv ut artikeln | Prenumerera på NA

  SENASTE NYTT
20:38 L Jordbävning skakade Taiwan
20:33 Storbrand i sågverk i Bohuslän
20:15 Ny svensk hjälte i Petersburg
20:11 L En skadad i stort slagsmål i Örebro
20:00 Turist befaras drunknad
19:38 Telias internetkontakt med USA bröts
19:34 L Tolgfors rivstartar med Jas-beslut
19:06 Domare skärper sin bedömning
18:46 Rusch i Ryssland efter svenska bilar
18:32 Laakso på turné
18:07 Ryska stridsplan nära norskt luftrum
17:50 Barcelona vill stoppa Eto'o
17:23 Gainsbourg drabbad av hjärnblödning
17:17 Två dödades i bilkrasch
16:51 L Johan Adolfsson kontrakterad av AIK
16:46 Höjd elskatt i budgeten
16:44 Shirley Clamp släpper nytt album
16:43 Wenger Arsenal trogen tre år till
16:33 Hemsidor hackade efter debatt om teckningarna
16:31 Läckberg gör författar-tv
16:27 "Hoa-Hoa" leder frågesport
16:18 Tennis på hög nivå
16:14 Gängkonflikt bakom skott i Göteborg
16:13 A-kassan kraftigt överfinansierad
15:49 Humortrio gör "Fredag hela veckan"
15:47 L Muslimska länders krav: Ändra lagen
15:10 Kollegorna hyllar Pavarotti
15:01 Ericsson satsar på mobil-tv
14:48 Agent 03 stöttar försäljning: ''Men olycklig tidpunkt''
14:44 "Heroes" lockade nära en miljon