Det här är en testöversättning till svenska av en text ursprungligen författad av Paul Harrison. Översättningen av de första styckena är baserade på Bernt Roströms textbearbetning.

Grundprinciperna bakom
Vetenskaplig Panteism

av Paul Harrison

Översättning: Bernt Roström och Margareta Hellström


I mänsklighetens barndom trodde vi som barn gör. Nu när vi blivit vuxna, är det dags att lägga ifrån oss den tidens barnsliga tro. Tiden är inne att ta till sig en religion som passar rymdåldern men samtidigt stödjer vår kärlek till naturen och våra ansträngningar att bevara Jorden.

Panteismen är denna religion.


Innehållsförteckning:

Kosmos är gudomligt, Jorden är helig.
Panteistisk ritual, meditation och mysticism.
Etiska grundprinciper.
Panteism och miljöetik.
En naturlig död.
Dödlig odödlighet.
Religion och vetenskap i förening.
Enheten religion-estetik.
Varför traditionella religioner inte passar för det tredje årtusendet.
Varför behöver vi överhuvudtaget religion?
Hur Du kan hjälpa till att sprida panteismen.
Mer information.

Kosmos är gudomligt, Jorden är helig.

Panteismen har två centrala grundsatser: Kosmos är gudomligt. Jorden är helig.

När vi säger Kosmos är gudomligt, menar vi det med lika stark övertygelse, känsla och beslutsamhet som troende gör när de säger att deras gud är Gud. Men vi gör inte ett vagt påstående om en osynlig varelse som är bortom bevis eller motbevis. Vi talar om våra egna känslors gensvar på det verkliga universum och den verkliga jorden.

När vi säger "Det där trädet är vackert," säger vi inte något om trädet självt, utan om våra känslor om hur vi borde reagera gentemot trädet. Vi talar om sammanhanget mellan oss och trädet.

Likadant är det då vi säger att UNIVERSUM ÄR GUDOMLIGT: vi uttrycker det sätt våra sinnen och känslor får oss att reagera på det överväldigande mysterium och den kraft som omger oss. Vi säger det här: “Vi är en del av Universum. Vår Jord skapades ur Universum och kommer en dag att åter uppslukas av Universum.”

Vi består av samma sorts materia som Universum. Vi är inte på flykt: vi är hemma här. Det är här och inte någon annanstans som vi kan se det gudomliga ansikte mot ansikte. Om vi själva bygger barriärer i våra tankar - om vi tror att vårt verkliga hem inte är här utan någonstans bortom döden - om vi tror att det gudomliga bara står att finna i gamla böcker eller gamla byggnader, eller bara existerar i våra egna tankar - då ser vi den levande och strålande verkliga världen som genom en dunkel spegel.

Universum skapar oss, bevarar oss, tillintetgör oss. Dess djup och ålder är bortom våra sinnens räckvidd. Dess skönhet är bortom vår förmåga att beskriva i ord. Dess komplexitet är utanför vår vetenskaps förmåga att förstå. Vårt förhållande gentemot Universum måste präglas av ödmjukhet, ÅHH-känsla, vördnad, hyllningar och sökandet efter en djupare förståelse - med andra ord, vara som det förhållande många av de troende har gentemot sin Gud.

När vi säger JORDEN ÄR HELIG menar vi det med samma beslutsamhet och vördnad som troende som talar om sin kyrka eller moske, eller sina helgonreliker. Men vi gör inte något uttalande om det övernaturliga - vad vi vill säga är: “Vi är en del av naturen. Naturen har skapat oss och vid vår död återgår vi till naturen. Vårt hem är i naturen, i våra kroppar. Det är här vi hör hemma; det är här vi måste finna och åstadkomma vårt paradis, inte i någon slags andlig värld på andra sidan graven. Om naturen är det enda paradiset, då är det enda helvetet att vara skild från naturen. När vi förstör naturen, skapar vi ett helvete på jorden för andra arter och för oss själva.”

Naturen är vår moder, vårt hem, vår trygghet, vår frid, vårt förflutna och vår framtid. Vi måste behandla naturen med dess innehåll och levnadsbetingelser så som troende behandlar sina tempel och helgonaltare, som heliga - avsedda att vördas, vårdas, bevaras i all sin invecklade och sköra skönhet.

De dominerande religionerna beskriver sina gudar på många sätt: mystiska, respektingivande, allsmäktiga, allnärvarande, transcendenta, oändliga, eviga. Dessa beskrivningar är inte enbart projiceringar av mänskliga egenskaper. De egenskaper som traditionellt tillskrivs Gud är baserade på Universums verkliga egenskaper. (Se Divine attributes.)

När teister dyrkar gudar, dyrkar de ovetande Kosmos. Om de tror att Gud även är närvarande i naturen och i Universum (sk immanens) kan de uppfatta en del av Varandets härlighet, ändå tillskriver de denna härlighet som tillhörande något bortom vår Existens. Trots allt misslyckas de med att bli ett med naturen och Universum på det djupa intensiva sätt som panteismen möjliggör.

Men de teister som tror att Gud inte är en del av Universum skiljer sig själva från Verkligheten. De vänder sin djupaste uppmärksamhet bort från det verkligt gudomliga de har rakt framför ögonen, mot en inbillad gudomlighet inom sig. Denna inre gud döljer Verkligheten som en tjock dimma, och gör de troende till sömngångare.

Innehållsförteckning

Panteistisk ritual, meditation och mysticism.

Praktisk panteistisk religionsutövning fyller många funktioner:

De panteistiska ritualerna liknar de “hedniska”. Vi firar de speciella ögonblick då kraftfulla sammanhang uppstår mellan oss själva och naturen, mellan oss och det dynamiska solsystemet. Vi firar solens dagliga upp- och nedgång, månens och tidvattnets cykler, vår- och höstdagjämningarna likaväl som midsommar- och vintersolsolstånden. Under molnfria natthimmlar firar vi Perseiderna och Geminiderna, de årligt återkommande meteoritskurarna. Oberoende av ritualer kan vi komma i direktkontakt med Varandet genom panteistisk meditation.

En gemensam nämnare för alla religioner är upplevelsen av Mysteriet: att erfara förening med det gudomliga bortom det indivuella. Både att uppnå detta tillstånd, liksom att hålla det kvar, anses ofta vara svårt. Panteismen erbjuder en enklare väg mot enhet med det Mystiska, utan krav på föreställningsförmåga och sinnesstämning. Den är enkel att föstå, öppen för alla, gång på gång.

Mystisk enhet med Verkligheten uppnås i det ögonblick medvetandet helt upptas av sinnenas upplevelse av naturen och den materiella verkligheten. Jagets funktion blir helt enkelt att förmedla vår egen uppfattning av verkligheten. Vårt innersta väsen upphöjs och återförenas med den Helhet den är en del av.

Den mystiska enheten är en laddad och direkt upplevelse av det stoff vi är skapade av, en upplevelse av återkoppling och förening med helheten. Vi kan känna den under en klar natthimmel fylld av stjärnor och galaxer, eller vid en bäck i skogen. Den kan upplevas vid kanten av en vindkrusad damm, eller framför ett tänt ljus. Den kan komma fram när vi håller en av havet rundad strandsten eller en bit björkbark i handen. Vem som helst, när som helst, kan uppleva den. Den erfordrar inga mödosamma övningar, och den lämnar aldrig efter sig den känsla av elände och övergivenhet som så många mystiker upplever när de tappar “kontakten” med den Gud de själva skapat i sin fantasi.

Innehållsförteckning

Etiska grundprinciper.

Alla religioner fungerar som en ryggrad åt etiska system, ofta genom att hota med ett helvete eller utlova ett himmelrike. De uppmuntrar det goda, inte för dess egen skull, utan i förhoppning att uppnå fördelar eller undvika straff.

Panteismen utgår istället från vårt förhållande till Verkligheten, ett ställningstagande som kan utvecklas till en etik och en politik. Panteistisk etik vilar på antagandet att det grundläggande goda i mänkligt liv är kontakten till kosmos, naturen och andra människor genom kunskap, kärlek och omsorg. Allt som stärker denna kontakt, inom en själv och andra, är gott. Allt som förhindrar den är ont.

Vissa starka känslor, framför allt rädsla, hindrar oss från att uppnå kontakt. Rädsla kan ha många orsaker: emotionell osäkerhet med rötter i brist på eller förlust av kärlek; ekonomiska problem som fattigdom eller arbetslöshet; fysisk otrygghet orsakad av sjukdomar, katastrofer, miljöproblem eller våld. På liknande sätt kan ilska och avundsjuka omöjliggöra kontakten med Kosmos.

Vi måste lära oss att kontrollera dessa känslor inom oss själva. Panteistisk meditation och kontakt med naturen kan hjälpa oss att få perspektiv på våra problem. Vi påminns om att, hur mycket lidande och förluster vi än utsätts för, kvarstår det faktum att vi är, och förblir, en del av en ofantlig helhet.

Vi måste också kämpa för sociala och politiska förhållanden under vilka också andra kan känna sig trygga. Vi måste uppmuntra stabila, kärleksfulla familjer och samhällen där omsorg om andra prioriteras; utrota fattigdomen genom rättvis fördelning av inkomster och arbete; och sträva mot fredliga lösningar på konflikter via demokrati och medborgarnas deltagande i beslutsprocesser.

Innehållsförteckning

Panteism och miljöetik.

Panteismen är den religion som står för det starkast möjliga stödet för miljöetik.

Merparten av de österländska religionerna, liksom de “primitiva” livsåskådningarna, betonar vikten av hänsyn gentemot djur och bevarande av naturen. De tre viktigaste västerländska religionerna, alla med ursprung i det forna Palestina, har däremot en mycket ogynnsammare ståndpunkt när det gäller aktiv miljövård. I Gamla Testamentet berättas det hur Gud gav jorden till Adam och Eva för deras eget bruk. Uppenbarligen kan man inte förstå detta som en uppmaning att utnyttja jorden på ett destruktivt sätt, men innebörden är att Naturen är till för människornas skull, utan egna rättigheter. Judendomen och Islam innehåller ett visst mått av råd och kunskap om miljön, men dessa utgör varken fundamentala grundsatser eller krav och villkor för att uppnå himmelriket.

Den kristna traditionen säger ännu mindre om vår plikt att ta vara på vår omvärld. Jesus, Paulus och andra författare och talare som citeras i Nya Testamentet yttrade sig inte alls om detta. I stället ger Nya Testamentet en gräslig beskrivning över hur Gud själv sätter eld på jorden i syfte att skapa en ny värld.

Inom panteismen är omsorg om naturen ett centralt tema. Panteister betraktar naturen som helig, som ett tempel. I likhet med troende, som gör allt de kan för att hålla ett tempel obesudlat och vackert, är det panteisternas uppgift att göra allt de kan för att bevara livets mångfald och att hjälpa andra att komma i kontakt med naturen.

Detta innebär att vi måste göra vårt yttersta för att bevara mångfalden av djur- och växtarter. Det räcker inte att skydda arter från utrotning - det faktum att några få sånglärkor fortfarande existerar någonstans spelar inte stor roll om jag inte kan höra dem sjunga där jag själv bor. Vi måste se till att så många arter som möjligt överlever på så många platser som möjligt. Vi måste bevara så många naturliga biotoper som möjligt, och återskapa de som gått förlorade. Naturligtvis måste vi få slut på nedsmutsningen av luften och haven som hotar de övergripande ekosystemen och därmed hela planeten. Detta kommer att innebära många stora förändringar av den västerländska livsstilen liksom av produktionsmetoder, energiförsörjning, transportsystem, sophantering, skattesystem osv.

Alla har vi ett behov att kunna ta del av naturen varje dag. Alla har rätt att kunna ta sig till ett naturområde, även om det bara är en liten park. Vi måste se till att skapa grönområden i de städer och områden där idag inga finns.

Upplevelsen att vi hör till universum kräver också att vi har tillgång till en klar natthimmel. Allt eftersom världens befolkning flyttar till storstäderna lyses natthimlen upp av ljuset från allt fler oavskärmade gatlyktor. Vi måste dra igång kampanjer mot denna “ljusförsmutsning” så att vi på nytt får en chans att se natthimlen i sin fulla glans. Antalet stora teleskop fritt tillgängliga för allmänheten måste öka drastiskt.

Innehållsförteckning

En naturlig död.

Tron på något slags liv efter döden förenar nästan alla samhällssystem på jorden. I de antika kulturerna kring Medelhavet såg man livet efter detta som en tröstlös spöklik halv-existens under marken. Tron på ett himmelrike mycket bättre än den vardagliga världen uppstod senare, vanligtvis som en följd av hungersnöd, epidemier och krig.

Tron på ett himmelrike kan inte hjälpa våra ansträngningar att bevara den här världen. Existensen av ett himmelrike innebär ju att det alltid kommer att finnas en annan, bättre värld, även om vi fullständigt förstör den vi har. Även om ett himmelrike faktiskt existerar, vore det bättre för Jorden om vi inte trodde på det.

Tron att världen kommer att förintas i en katastrof, en uppfattning som kristendomen och islam delar, är ännu farligare. Om det nu är så att Gud själv en dag tänker rulla ihop himlen som en bokrulle och låta eld regna ner över jorden, som Jesus, Mohammed och Gamla Testamentet alla förutspått, varför skulle vi då anstränga oss för att bevara den? Vissa fundamentalister ser den miljöförstörelse vi ägnar oss åt som ett sätt för Gud att fullborda sin plan att förstöra världen.

Vi borde inte hata döden. Den är en oundgänglig del av naturen. Utan att något dör kan inget födas, och nya individer med olika kombinationer av gener måste födas om en art ska kunna anpassa sig till sin föränderliga omgivning. Döden är det pris vi betalar för mirakel som kärlek, födsel och barndom. Om döden inte fanns skulle risken för överbefolkning innebära att vi aldrig kunde skaffa barn.

Döden är ingenting vi borde vara rädda för. När vi är vid liv är vi inte döda. När vi dött kan vi inte känna någonting. Det är allstå bara den korta övergången mellan livet och döden som kan vara ett problem. Vi kan inte leva hela våra liv i skuggan av detta korta ögonblick. Att leva med en ständig rädsla för döden är som att dö en levande död.

Panteismen kan göra oss kvitt vår rädsla. Våra kroppar är en del av naturen och materien. Under vår korta livstid är vi åtskiljda från helheten. När vi dör återförenas vi med Kosmos, och den materia våra kroppar bestod av återvinns till nytt liv. Under själva dödsprocessen kan vi lugnt luta oss tillbaka mot denna visshet, betydligt mer lugnande än oron över att hamna i himlen eller ett evigt helvete - eller att återfödas som kackerlacka eller kung.

Naturliga begravningsformer är av stor betydelse för panteister. Vi föredrar att begravas på speciella platser i naturen där våra kroppar blir del av kretsloppet och återbildas i växter och träd.

En sådan vision är inte full av skräck - tvärtom erbjuder den tröst för de som älskar naturen. Panteister borde gå samman och skapa sådana naturliga begravningsplatser, naturligtvis utan att skada omgivningen!

Alternativ till detta är begravningar till sjöss, eller kremering i en enkel kista efter vilken askan sprids i naturen. (Se Elemental death.)

Innehållsförteckning

Dödlig odödlighet.

Många människor trängtar efter någon form av individuell existens efter döden. Men vi måste se realistiskt på detta, på ett sätt som står i samklang med de bevis vi har: att våra medvetanden inte är skilda från våra kroppar och att de inte överlever döden. Vittnesmålen från människor som återvänt från att varit skenbart döda är inga bevis, eftersom ingen av dem verkligen dött.

Ändå kan vi hoppas på en form av individuell odödlighet - genom det vi skapat i livet och de minnen vi lämnar efter oss i den verkliga världen.

För det första genom våra efterkommande. De flesta människor har barn och barnbarn som bär deras gener och karakteristika. Släktband kopplar samman nuet med dåtiden och framtiden - tiden övergår från korta, isolerade ögonblick till ett kontinuerligt flöde. Via våra släktband är alla människor knutna till en gemensam grupp av förfäder. Kanske har alla levande väsen på jorden samma ursprung.

För det andra i andras minnen. De flesta människor blir ihågkomna efter sin död. Hur ofta och med hur mycket tillgivenhet beror på hur de själva visat vänlighet mot andra. Hågkomsten bör bli en del av traditionen, som i Öst- och Sydostasien. En gång om året, på en persons födelse- eller dödsdag, bör de efterlevande ta fram en bild av den döde och fira hennes/hans minne.

För det tredje via arv. Ting som betytt mycket för en person eller särskilt påminner om denne - en promenadkäpp, en skolsportspokal, en upphittad fossil - går i arv till efterkommande generationer.

För det fjärde genom våra prestationer. Det goda en person gjort och åstadkommit lever kvar efter dem, ibland mycket länge. Ju större prestation, desto längre kvarstår dess verkningar.

Sedda tillsammans utgör dessa former av ‘existens efter döden’ ett sorts evigt liv som kan tillfredsställa de flesta människor. Helt säkert inspirerar de till mer vänlighet och hänsyn, till kraftigare ansträngningar att förbättra världen och bevara naturen, än det själviska hoppet om ett himmelrike. Den kristna guden har ända in i det sista makten att förlåta ett helt liv av destruktiv egotism - varken naturen eller de efterkommande kan eller vill detta.

Innehållsförteckning

Religion och vetenskap i förening.

Vetenskaplig panteism förenar vetenskap och religion.

Vetenskapen i sig är materialistisk. Den söker beskriva allting i materialistiska termer; inget kan förklaras med andliga krafters inverkan. Om så var fallet skulle vetenskap och teknologi inte längre kunna existera. En gång i tiden trodde man att sjukdomar orsakades av häxeri, men efter att vetenskapen klargjorde deras värdsliga ursprung kunde vi kontrollera dem. Magnetismen föreföll tidigare vara ett andligt fenomen - Thales från Miletus trodde att magneter var fulla av andar - men vetenskapen kunde ge en materiell förklaring.

På samma sätt vilar den vetenskapliga panteismen på tron att allting som existerar består av energi eller materia i någon form. Ingenting kan existera, förnimmas eller inverka på andra saker om det inte är energi eller materia. Detta innebär dock inte att andliga fenomen eller krafter inte kan existera. Det betyder endast att om de finns till måste de ha ett materiellt ursprung.

Inom den vetenskapliga panteismen blir vetenskapen i sig en del av det religiösa sökandet: jakten efter en djupare förståelse av den Verklighet vi alla är en del av, efter en djupare insikt om det ofattbara Kosmos vi lever i, sökandet efter djupare kunskaper om naturen och miljön så att vi kan bevara jordens naturliga mångfald på bästa sätt.

En vetenskaplig panteist uppfattar det som en helig plikt att öppna sina sinnen, att i alla sammanhang - såväl inom vetenskap, politik som inom familjen - lyssna på verkligheten, ta emot nya rön och bevis och ta till sig andra människors behov och känslor. (Se What's scientific about scientific pantheism?)

Naturligtvis kan vi inte säga att vetenskapen förespråkar panteismen, Många av nutidens religioner utrycker sina trossatser på sätt ingen kan motbevisa, och kan på så sätt samexistera med vetenskapen. Den vetenskapliga panteismen däremot, lever och frodas på vetenskapliga rön - varje ny upptäckt förstärker känslan av naturens komplexitet och det underbara mysteriet att vi finns till. Dessa kan aldrig undergrävas av forskningens resultat eftersom Varandets innersta hemlighet, och dess ofantligt underbara närvaro, är och förblir omöjliga att genomskåda.

Innehållsförteckning

Enheten religion-estetik.

Den vetenskapliga panteismen öppnar dörren till en annan enhet: den mellan religion, konst, och estetik - läran om uppskattningen av form.

Det existerar en slags resonans mellan det naturens, eller det fysiska universums, form och vårt estetiska sinne. Denna samklang är baserad på enheten mellan världen och oss själva. Vi består av samma stoff som kosmos, och naturens grundläggande mönster återfinns i oss.

Inom musiken kan harmonier beskrivas som numeriska relationer. Vi kan njuta av musik eftersom de atomer, kärnor och elektroner vi består av, även de är relaterade via matematiska sammanhang. Vi kan relatera till naturliga former eftersom vi är en del av naturen. Vi relaterar till fysiska och kosmiska former eftersom vi är en del av det materiella Universum.

Estetiken är sinnenas och intellektets respons gentemot Varandets gudomlighet. Religionen är det etiska och emotionella gensvaret, medan vetenskapen står för den kognitiva och manipulerande reaktionen.

Människans konst kan aldrig mäta sig med de fantastiska bilder vi kan finna i naturen, eller med det makrokosmiskt oändliga eller mikrokosmiskt lilla vi kan uppleva genom teleskop och mikroskop. Insikten om detta kan ge konsten nya impulser och ett nytt existensberättigande som ett sätt att fira det gudomliga kosmos och den heliga jorden.

Innehållsförteckning

Varför traditionella religioner inte passar för det tredje årtusendet.

"När jag var barn, talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga."[Paulus i första Korinterbrevet, 13:11]

Vi lever i en värld som mer än någonsin tidigare är medveten om kosmos ofantliga storlek, om jordklotets enorma artrikedom, och om de samband som knyter samman saker på alla plan. Vi lever i en urbaniserad, industrialiserad värld som bygger på vetenskap, teknologi och ett snabbt utbyte av information.

Trots detta har alla nutidens dominerande religioner sina ursprung i jordbruks- och herdesamhällen präglade av vidskepelse, på den tiden man trodde att solen snurrade kring jorden och stjärnorna bara var hål i ett tak. Att i en post-industrialistisk tidsålder hålla fast vid sådana uråldriga religioner är förenat med allvarliga nackdelar.

För det första är deras etiska grundprinciper inte anpassade till den moderna världens krav. Som vi sett ger ingen av de stora västerländska religionerna starkt stöd för praktiskt miljöarbete. Dessa religioners heliga skrifter understödjer i varierande grad de som motsätter sig jämställdhet för kvinnor.

För det andra kräver de ofta en tilltro till händelser som strider mot sunt förnuft och vetenskap , och ibland också till helt ologiska trossatser. De tvingar oss att dela våra sinnen i två delar: I vårt dagliga liv är vi listiga som rävar, ständigt utforskande och experimenterande, på jakt efter lösningar och ivriga att kontrollera alla fakta. Däremot präglas vår religiösa sida av naivitet och barnslig godtrogenhet. Vi tror på saker utan stöd i erfarenhet och vetenskap: mirakel, återuppväckande från det döda, röster från gud eller änglar, frälsare från himlen. Vissa människor tycks kunna tro på vad som helst!

Den religiösa aspekten av livet är av central betydelse för de flesta människor. Den styr de viktigaste skeendena i våra liv, från födelse via tonåren, äktenskap och föräldraskap till döden. Den styr våra förväntningar på och föreställningar om döden och ett liv efter detta.

Men schismen (brytningen) mellan förnuft och religion är farlig. Det religiösa fungerar som ett skydd för andra utslag av oförnuft av politisk och rasistisk art, och en grogrund för vägran att konfrontera verkligheten. Vi måste överbrygga klyftan. Vi behöver en fullt rationell religion (som helt och hållet bygger på förnuft,) och som är öppen för verkligheten och ny kunskap. Panteismen är denna religion.

Innehållsförteckning

Varför behöver vi överhuvudtaget religion?

Varför överger vi då inte religionen och ersätter den med vetenskap? Helt enkelt eftersom vetenskapen allena inte kan tillfredställa våra inre behov.

I vår urbaniserade värld, där så många känner sig isolerade, behöver vi kunna tro på något som är “större” än oss själva. Något som förenar oss trots etniska eller nationella band. Något som kan ge den helhet som fattas i vår splittrade omgivning. Något mer varaktigt än den stressiga marknadsplats jorden utgör.

Vi behöver en källa för värde och mening i våra liv. Vetenskapen kan förklara saker och ting, men den kan inte skänka dem mening. Tvärtom formulerar en del vetenskapsmän sina förklaringar - speciellt när det gäller liv eller medvetande - på ett nedvärderande sätt. Ändå verkar många människor vara tillfreds med att reduceras till biologiska maskiner eller slavar under själviska gener.

Vi behöver en stark bas för moral och etik. Vetenskapen sysslar med fakta, inte med värderingar. Många filosofer har försökt formulera etiska system byggda på “upplyst självintresse”, men när självintresset styr är inte egoismen långt borta.

Även om vissa djur, t.ex. elefanter, tycks vara medvetna om familjemedlemmars död, är vi människor antagligen de enda djur som är medvetna om vår egen förestående död. Vi behöver en metod att komma till rätta med döden, och ett hopp att åtminstone en del av oss kan leva kvar efter vår död.

Vi måste söka ett sätt att möta dessa djupt liggande behov, som även de traditionella religionerna försöker göra. Men vi måste samtidigt hålla fast vid vetenskapens rigorösa metoder. Vi får aldrig överge kraven på logiskt tänkande och bevisföring. Vi får inte tappa bort verkligheten och dess erfarenheter. (Se What's scientific about scientific pantheism?)

I mänsklighetens barndom trodde vi som barn gör. Nu när vi blivit vuxna, är det dags att lägga ifrån oss den tidens naiva tro. Tiden är inne att ta till sig en religion som kan tillfredställa våra andliga behov, som är anpassad till rymdåldern, men samtidigt fullt ut stödjer vår kärlek till naturen och våra ansträngningar att bevara Jorden. Panteismen är denna religion.

Om du älskar naturen, om du älskar natthimlens prakt, om du känner att en gudomlighet finns i alla naturliga ting och sammanhang, då är du en panteist. (MH)

Om du älskar naturen, om du älskar natthimlens prakt, om du ser det gudomliga i alla naturliga ting och sammanhang, då är du en panteist. (BR) (Översättarnas svårighet att hitta ett svenskt ord som motsvarar engelskans Divinity gör att B.R. föreslår att läsarna hjälper till med förslag.)

Innehållsförteckning

Hur Du kan hjälpa till att sprida panteismen.

Om du vill bidra ekonomiskt och/eller sponsra ansträngningarna att sprida panteism hittar du mer information under http://members.aol.com/pantheism0/funding.htm.

Panteismen behöver ditt bistånd för att kunna nå ut till andra! Om du vill hjälpa till att sprida panteism kan du till exempel

Innehållsförteckning

Mer information.

Några länkar till hemsidor om panteistism:

Om du har frågor, förslag, kommentarer eller kritik som gäller originalets innehåll:

  • Scientific Pantheism: basic principles hör av dig till Paul Harrison,
    eller som gäller översättningen, hör av dig till Bernt Roström.

    Copyright © Paul Harrison, 1996. Denna "auktoriserade" översättning gjordes av Bernt Roström och Margareta Hellström under augusti 1997.


    This page hosted by Get your own Free Home Page

    1